إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَعَمِلُواْ ٱلصَّـٰلِحَٰتِ وَأَقَامُواْ ٱلصَّلَوٰةَ وَءَاتَوُاْ ٱلزَّكَوٰةَ لَهُمۡ أَجۡرُهُمۡ عِندَ رَبِّهِمۡ وَلَا خَوۡفٌ عَلَيۡهِمۡ وَلَا هُمۡ يَحۡزَنُونَ٢٧٧
Gud betager ockret all välsignelse, men mångdubblar almosornas frukt. Gud älskar icke någon otrogen, syndbelastad. De åter som tro, göra godt, upprätthålla gudstjensten och betala almosan, de få sin lön hos sin Herre. De hafva intet skäl till fruktan och skola ej sörja.
De, som tro och göra goda gärningar, förrätta bönen och giva allmosan, skola förvisso få sin lön hos sin Herre; ingen fruktan skall råda över dem, och de behöva ej varda bedrövade.
De som tror och lever ett rättskaffens liv och förrättar bönen och hjälper de behövande skall helt visst få sin lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.
Men de som tro, och göra goda verk, och iakttaga bönen, och gifva de föreskrifna almosorna, skola få sin belöning hos sin Herra, och ingen fruktan skall komma öfver dem, ej heller skola de sörja.
De som tror och gör goda gärningar, förrättar bönen och ger allmosan, ska få sin lön hos sin Herre och de behöver varken känna fruktan eller sorg.
Kommentar
De som vänder sig till Gud och ångrar att de livnärt sig på ränta, tror på det som uppenbarats för dem, undviker det som förbjudits och gör goda gärningar, dessa tillhör Paradisets folk. [Abu Talib al-Makki]
De som tror och gör goda gärningar, förrättar bönen och ger allmosan: Att be och ge allmosor nämns efter goda gärningar, trots att de också ingår i begreppet goda gärningar, för att betona att de är bättre än andra goda gärningar. [Haqqi]
Sorg: De behöver inte sörja det som varit eller det som gått förlorat, då den som finner Gud inte har förlorat något. [Ibn Ajiba]