يَمۡحَقُ ٱللَّهُ ٱلرِّبَوٰاْ وَيُرۡبِي ٱلصَّدَقَٰتِۗ وَٱللَّهُ لَا يُحِبُّ كُلَّ كَفَّارٍ أَثِيمٍ٢٧٦
Gud betager ockret all välsignelse, men mångdubblar almosornas frukt. Gud älskar icke någon otro- gen, syndbelastad. De åter som tro, göra godt, upprätthålla gudstjensten och betala almosan, de få sin lön hos sin Herre. De hafva intet skäl till fruktan och skola ej sörja.
Gud gör ockret om intet och mångdubblar allmosornas frukt, ty Gud älskar ej den otrogne och skuldbelastade.
Gud utplånar vinsten av ockret men låter allmosornas värde växa. Gud är inte vän till dem som framhärdar i förnekelse och synd.
Gud skall afhända ockret välsignelse, och skall mångdubbla almosorna: och Gud älskar icke någon som är otacksam, gudlös.
Gud gör räntan om intet men låter allmosorna växa. Gud älskar inte dem som är förhärdade i otro och synd.
Kommentar
Gör räntan om intet: Gud tar allt ifrån en sådan person, eller berövar pengarna på välsignelser så att han inte har någon nytta av dem. Hans rikedomar blir då själva orsaken till att Gud straffar honom i detta liv och i nästa. Låter allmosorna växa: Guds Sändebud ﷺ sade: “Om någon ger en allmosa, även om det bara motsvarar en dadel, av det han har förtjänat med hederligt arbete – och Gud tar bara emot det som är gott – tar Gud emot den med Sin högra hand(1) och låter den växa på samma sätt som när någon av er föder upp ett föl, till dess att [belöningen för allmosan] blir stor som ett berg.” [Ibn Kathir]
Människan lockas av ränta för att hon vill tjäna pengar, och skräms av allmosor, eftersom hon inte vill förlora sina tillgångar. Gud, den Upphöjde, fastställer här att räntan, även om den ger mer pengar för tillfället, innebär en förlust, och att allmosan, även om den till synes ser ut som en förlust, innebär en vinst. Om det förhåller sig så bör den förståndige lyssna på Guds ord och inte fästa någon vikt vid det som hans natur och känslor kallar till eller varnar för. Förhärdade i otro och synd: Kaffār, substantivformen enligt mönstret faʿʿāl tyder på en vana, det vill säga, den som har för vana att göra något, i detta fall att förneka sanningen. På samma sätt förhåller det sig med ordet syndare, athīm, som refererar till någon som ständigt syndar. Det går att tolka detta som att ordet ”otrogna” här syftar på dem som betraktar ränta som tillåtet, och ”syndare” på dem som livnär sig på ränta, men likväl betraktar den som förbjuden. [al-Razi]
- (1) Se not till vers 265, ö.a.