ٱلَّذِينَ يَأۡكُلُونَ ٱلرِّبَوٰاْ لَا يَقُومُونَ إِلَّا كَمَا يَقُومُ ٱلَّذِي يَتَخَبَّطُهُ ٱلشَّيۡطَٰنُ مِنَ ٱلۡمَسِّۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمۡ قَالُوٓاْ إِنَّمَا ٱلۡبَيۡعُ مِثۡلُ ٱلرِّبَوٰاْۗ وَأَحَلَّ ٱللَّهُ ٱلۡبَيۡعَ وَحَرَّمَ ٱلرِّبَوٰاْۚ فَمَن جَآءَهُۥ مَوۡعِظَةٞ مِّن رَّبِّهِۦ فَٱنتَهَىٰ فَلَهُۥ مَا سَلَفَ وَأَمۡرُهُۥٓ إِلَى ٱللَّهِۖ وَمَنۡ عَادَ فَأُوْلَـٰٓئِكَ أَصۡحَٰبُ ٱلنَّارِۖ هُمۡ فِيهَا خَٰلِدُونَ٢٧٥
De som lefva af ocker, skola ej uppstå ifrån döden annorlunda än den, som Satan har slagit med vansinne, derföre att de hafva sagt: "köpenskap och ocker äro detsamma." Men Gud har tillåtit köpenskap och förbjudit ocker. Den som då varnats af sin Herre och lyder, så varder det förflutna honom tillgifvet och hans sak blir Guds. Den åter, som vänder tillbaka till ockrandet, han skall komma i helvetets eld och der i evighet förblifva.
Men de, som leva av ocker, skola stå upp på samma sätt som den Satan slår med galenskap, och detta därför att de säga: »Köpenskap är detsamma som ocker.« Men Gud tillåter dock köpenskapen och förbjuder ockret. Den, som får en maning från sin Herre och slutar, förlåtes vad som redan skett, och hans sak beror av Gud, men de, som återfalla, dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva.
DE SOM livnär sig på ocker skall uppstå [till Domen] lika ostadiga på benen som den som Djävulen med sin beröring slagit med vansinne. De säger nämligen: "Handel är inte annorlunda än ocker." Men Gud har förklarat handel lovlig och förbjudit ocker. Den som efter att ha fått kunskap om Guds allvarliga varning upphör att bedriva ocker får behålla vad han dessförinnan vunnit, men Gud skall fälla den slutliga domen över honom. Och de som faller tillbaka i denna synd har Elden till arvedel och där skall de förbli till evig tid.
De som sluka ocker skola icke uppstå, utan liksom den står opp som satan gjort besatt, igenom sin vidröring. Detta derföre att de säga: visserligen är handel detsamma som ocker; men Gud har tillåtit handeln, och förbjudit ockret. Dock, ho till hvilken kommer förmaning från hans Herra, och som afhåller sig derifrån, han skall hafva tillgift för det som skett; och hans sak tillhör Gud. Men de som återvända till ocker, desse varda eldens invånare, uti hvilken de evigt skola förblifva.
De som livnär sig på ränta ska stå upp på samma sätt som den som Satan slår med galenskap, och detta därför att de säger: »Handel är likvärdigt med ränta.« Men Gud tillåter handel och förbjuder ränta. Den som får en varning från sin Herre och upphör, får förlåtelse för det som redan har skett, och hans sak beror av Gud, men de som återfaller, dessa tillhör Eldens invånare och där ska de vistas i all evighet.
Kommentar
De som livnär sig på ränta: Det vill säga, de som bedriver handel med ränta. Ska stå upp: Resa sig ur sina gravar på Uppståndelsens dag. Guds Sändebud ﷺ sade: ”Under himmelsfärden såg jag män med magar stora som hus och fyllda av ormar som syntes igenom deras magar. Jag frågade: ’Gabriel, vilka är dessa män?’ och han svarade: ’De som livnärt sig på ränta’”. [Ibn Ajiba]
Som den som Satan slår med galenskap: Ordet mass återkommer också i K. 7:201: Då någon anfäktelse från Satan ansätter dem som fruktar Gud låter de förmana sig och då har de urskillning. Satan kallar människan till det som är behagligt och lustfyllt och att ägna sig åt annat än Gud, och det är detta som avses med Satans mass. Den som hörsammar Satans inbjudan beter sig irrationellt; ibland lockar Satan honom till att rätta sig efter den lägre själen och begären, och ibland hjälper Ängeln honom att rätta sig efter religionen. Människans beteende blir därför inkonsekvent, och det är det som avses med att Satan slår henne med galenskap. Det råder inga tvivel om att den som livnär sig på ränta är överdrivet fäst vid det jordiska livet och att han älskar det med hela sitt hjärta. Dör han i detta tillstånd blir kärleken till en slöja mellan honom och Gud, den Upphöjde. Det har också sagts att det syftar på: Den Dag då de skall skynda fram ur sina gravar. [K. 70:43] Alla människor ska skynda fram utom de som livnärt sig på ränta. De kommer att resa sig och falla omkull på samma sätt som den som slagits av galenskap. De livnärde sig på ränta i det jordiska livet och Gud lät därför deras magar växa sig stora och tunga på Uppståndelsens dag. Ytterligare en åsikt är att de som livnär sig på ränta kommer att vara förryckta när de uppväcks och att deras galenskap kommer att vara ett tecken som särskiljer dem från dem som inte livnärt sig på ränta. [al-Razi]
Och detta därför att de säger: ”Handel är likvärdigt med ränta.”: Detta straff ska de få för att de likställde ränta med handel. Den som får en varning från sin Herre och upphör: Den som nås av budskapet att Gud har förbjudit ränta, låter sig förmanas och rättar sig efter förbudet. Får förlåtelse för det som redan har skett: Det vill säga, han får förlåtelse för de räntetransaktioner han bedrev innan förbudet mot ränta uppenbarades. Det kan också syfta på att han inte behöver betala tillbaka pengarna som han tidigare hade intjänat genom ränta. Och hans sak beror av Gud: Gud belönar honom för att han upphör med att handla med ränta om hans avsikt är god. Men de som återfaller: De som säger att ränta är tillåtet. Dessa tillhör Eldens invånare och där ska de vistas i all evighet: Eftersom de förnekar Guds ord. [al-Baydawi & al-Baghawi]
Ibn Masud, må Gud vara nöjd med honom, har sagt: “Guds Sändebud ﷺ förbannade den som livnär sig på ränta och den som ger andra ränta att livnära sig på och de som bevittnar eller nedtecknar [ett sådant avtal], och han sade att de alla är lika [syndfulla].” [al-Baghawi]