ٱلَّذِينَ يُنفِقُونَ أَمۡوَٰلَهُم بِٱلَّيۡلِ وَٱلنَّهَارِ سِرّٗا وَعَلَانِيَةٗ فَلَهُمۡ أَجۡرُهُمۡ عِندَ رَبِّهِمۡ وَلَا خَوۡفٌ عَلَيۡهِمۡ وَلَا هُمۡ يَحۡزَنُونَ٢٧٤
De som utgifva sine egodelar i almosor natt och dag, i hemlighet och uppenbarligen, de få sin lön hos sin Herre. De hafva intet skäl till fruktan och de skola ej sörja.
De, som giva bort sina ägodelar både natt och dag, både hemligt och offentligt, skola få sin lön hos sin Herre; ingen fruktan skall råda över dem, och de behöva ej varda bedrövade.
De som ger av vad de äger, nattetid eller under dagen, i tysthet eller öppet i allas åsyn, skall få sin lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.
De som utgifva sina ägodelar i almosor om natten och dagen, hemligen och uppenbarligen, de skola få sin belöning hos sin Herra, och ingen fruktan skall komma öfver dem, ej heller skola de sörja.
De som ger bort sina ägodelar under natten och under dagen, i hemlighet och inför andras ögon, ska få sin lön hos sin Herre och de behöver varken känna fruktan eller sorg.
Kommentar
Det har sagts att versen handlar om Ali ibn Abi Talib, må Gud vara nöjd med honom. Han ägde inget annat än fyra guldmynt, och han gav bort ett under natten, ett annat under dagen, ett i hemlighet och det sista öppet. [al-Baghawi]
Det har också sagts att versen är allmängiltig och syftar på dem som ger under alla tider och alla omständigheter. Närhelst en behövande kommer till dem skyndar de sig att tillgodose hans behov, utan att invänta en annan tidpunkt eller andra omständigheter. Versen antyder också att det är bättre att ge i hemlighet, eftersom natten nämndes före dagen och i hemlighet före inför andras ögon. [al-Razi]
Versen inkluderar även allmosor som ges till den egna familjen. Saʿd ibn Abi Waqqas, må Gud vara nöjd med honom, har berättat att Guds Sändebud ﷺ sade till honom: “Närhelst du ger något för Guds skull belönas du för det, till och med för det du lägger i din hustrus mun.” Han sade också: “När en man ger något till sin familj och förväntar sig att Gud ska belöna honom för det räknas det som en allmosa.” [Ibn Kathir]