لِلۡفُقَرَآءِ ٱلَّذِينَ أُحۡصِرُواْ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ لَا يَسۡتَطِيعُونَ ضَرۡبٗا فِي ٱلۡأَرۡضِ يَحۡسَبُهُمُ ٱلۡجَاهِلُ أَغۡنِيَآءَ مِنَ ٱلتَّعَفُّفِ تَعۡرِفُهُم بِسِيمَٰهُمۡ لَا يَسۡـَٔلُونَ ٱلنَّاسَ إِلۡحَافٗاۗ وَمَا تُنفِقُواْ مِنۡ خَيۡرٖ فَإِنَّ ٱللَّهَ بِهِۦ عَلِيمٌ٢٧٣

De som hindras av kampen för Guds sak från att fara omkring på jorden: De lärda har olika åsikter om vilka som åsyftas i den här versen. Det har sagts att det syftar på dem som vigt sina liv åt kampen för Guds sak så att de inte hade tid att ägna sig åt handel eller att tjäna sitt uppehälle. De kallades ahl al-ṣuffa och bestod av runt fyrahundra män som utvandrat från Mecka till Medina och som varken hade bostad eller familj i Medina. De tillbringade tiden med att lära sig Koranen i moskén och att krossa dadelkärnor⁽¹⁾ under dagen, och de deltog i alla expeditioner som Profeten ﷺ sände ut. Gud, den Upphöjde, uppmanade muslimerna att ge till dem, och den som hade gav av sitt överflöd. Det har också sagts att det syftar på dem som vigt sina liv åt att tjäna Gud. En annan åsikt är att det syftar på dem som var så fattiga och utblottade att de inte kunde strida för Guds sak. Det har också sagts att det gäller dem som stred tillsammans med Guds Sändebud ﷺ och som sårats och ådragit sig bestående skador som hindrade dem från att delta i framtida stridigheter. Den okunnige betraktar som rika till följd av deras återhållsamhet: Den som var okunnig om deras tillstånd trodde att de var rika, eftersom de avhöll sig från att tigga och var tillfreds med vad de hade. Guds Sändebud ﷺ sade: “Att någon av er tar sina rep, går till ett berg för att samla ved, bär tillbaka den på sin rygg och sedan säljer den för att Gud därmed ska ge honom det han behöver, är bättre än att tigga av människor, oavsett om de ger honom något eller inte.” [al-Baghawi]

De som hindras av kampen för Guds sak: Det vill säga, utvandrarna som vigt sina liv åt Gud och Hans Sändebud. De bosatte sig i Medina men kunde inte försörja sig själva. Från att fara omkring på jorden: Det vill säga, de hade ingen möjlighet att resa för att tjäna sitt uppehälle. Guds Sändebud ﷺ sade: ”Den som går runt och tigger och som låter sig nöja när han får en eller två dadlar, en eller två tuggor eller en eller två matbitar, är inte behövande. Den sant behövande är den som inte finner tillräckligt för att tillgodose sina behov, som inte uppmärksammas och som därför inte får några allmosor och som inte ber människorna om något.” [Ibn Kathir]

Du känner igen dem på deras märke: De som begåvats med insikt känner igen dem. Profeten ﷺ sade: ”Var på er vakt mot den troendes skarpsynthet (firāsa). Han ser nämligen med hjälp av Guds ljus.” [Ibn Kathir]

Du känner igen dem på deras märke: Det som avses här är inte ett fysiskt märke som kan uppfattas med ögat, utan något som uppfattas av själen. De som möter Guds uppriktiga tjänare fylls av vördnad när de ser dem, påverkas av dem och ödmjukar sig inför dem. När lejonet kommer gående flyr alla andra rovdjur instinktivt, inte till följd av erfarenhet, eftersom alla rovdjur inte har erfarit vad lejonet kan göra. När höken flyger flyr alla småfåglar och det beror på själsliga snarare än fysiska förnimmelser, och på samma sätt förhåller det sig i den här versen. [al-Razi]

Du känner igen dem på deras märke; de tigger inte enträget av människorna: De tigger vare sig enträget eller på något annat sätt. [al-Baydawi]

Och vad gott ni än ger, har Gud kännedom om det: Ingenting är dolt för Honom och Han kommer att ge er full belöning för det på Uppståndelsens dag, när ni behöver den som mest. [Ibn Kathir]

En man gav endast allmosor till fattiga sufier och när han tillfrågades om varför han gjorde så svarade han: ”Dessa personer har bara en ambition, och det är att närma sig Gud, den Mäktige och Ärorike. Om de drabbas av fattigdom splittras deras ambitioner. Att bidra till att någon vänder sig till Gud med hela sitt hjärta är mig kärare än att ge till tusen andra som bara bryr sig om det världsliga livet.” Någon nämnde dessa ord för al-Junayd som sade: ”Så talar en av Guds förtrogna vänner.” och sedan tillade han: ”Jag har aldrig hört något bättre än detta.” Abdullah ibn al-Mubarak brukade ge sina allmosor till de lärda och säga: ”Jag känner inte till någon som är bättre än de lärda efter Profeterna. Om någon av dem måste sysselsätta sig med att tillgodose sina egna och sina familjers behov kan de inte helhjärtat ägna sig åt att lära sig eller undervisa. Jag anser därför att det är bättre att tillgodose deras behov så att de helt och hållet kan ägna sig åt religiös kunskap.” [Ibn Ajiba]

Att ge till dem som, av kärlek till Gud, valt fattigdom på bekostnad av rikedom är bättre. Ge till de fattiga, de som hindras av kampen för Guds sak: Det vill säga, de fattiga som hindras av kärleken till Gud och sökandet efter Honom från att tjäna sitt uppehälle. Deras längtan och kärlek till Gud hindrar dem från att fara omkring på jorden. De är nämligen med Gud, för Gud och genom Gud. [Najm al-Din al-Kubra]

1. (1) De krossade kärnorna användes som foder till kamelerna, ö.a.