Sura 2 · Kon (Al-Baqara) · vers 272 av 286

Öppna i läsaren
2:272

۞لَّيۡسَ عَلَيۡكَ هُدَىٰهُمۡ وَلَٰكِنَّ ٱللَّهَ يَهۡدِي مَن يَشَآءُۗ وَمَا تُنفِقُواْ مِنۡ خَيۡرٖ فَلِأَنفُسِكُمۡۚ وَمَا تُنفِقُونَ إِلَّا ٱبۡتِغَآءَ وَجۡهِ ٱللَّهِۚ وَمَا تُنفِقُواْ مِنۡ خَيۡرٖ يُوَفَّ إِلَيۡكُمۡ وَأَنتُمۡ لَا تُظۡلَمُونَ٢٧٢

Dig (Muhammed) tillkommer det ej att leda dem, utan det är Gud, som vägleder hvem Han vill. Det goda, som I utgifven, det länder till edert eget bästa; men utgifven det endast af åstundan efter Guds välbehag. Det goda, som I utgifven, skall Eder återgäldas, och icke skolen I lida orätt.

Tornberg

Det åligger ej dig att vägleda dem, men Gud vägleder vem han vill. Vad gott I än given bort, är det till edert eget bästa, då I ej given bort någonting annat än av längtan efter Guds välbehag, och vad gott I än given bort, skall det bliva eder till fullo gäldat, utan att I behöven lida någon orätt.

Zetterstéen

Det är inte din uppgift [Muhammad] att förmå människor att följa den raka vägen. Nej, Gud vägleder dem Han vill. Allt det goda ni ger är för ert eget bästa, såvida ni ger det enbart för att vinna Guds välbehag. Ja, för det goda ni ger skall ni få fullt vederlag, och ingen orätt skall tillfogas er.

Bernström

Det åligger icke dig att vägleda dem; men Gud vägleder hvem Han behagar. Och hvad J utgifven uti almosor, det är för edra egna själar: och J skolen icke gifva utan af begär efter Guds ansigte. Och hvad J utgifven i almosor, skall blifva eder fullt ersatt, och J skolen ej lida orätt.

Crusenstolpe

Du ansvarar inte för deras vägledning, men Gud vägleder vem Han vill. Vad gott ni än ger bort, är det för er egen skull, och ni ska bara ge av längtan efter Guds välbehag, och vad gott ni än ger bort, ska ni få full ersättning för det, utan att ni behöver lida någon orätt.

Zamzam förlag

Kommentar

Det har sagts att versen uppenbarades när Asma bint Abi Bakr al-Siddiq, må Gud vara nöjd med henne och hennes far, kom till Guds Sändebud ﷺ för att fråga vad hon skulle göra när hennes mor, som var månggudadyrkare, hade kommit till henne för att be om hjälp. Hon sade: “Min mor har kommit till mig och vill ha något. Ska jag upprätthålla släktbanden med henne?” ”Ja”, svarade han, ”upprätthåll släktbanden med din mor.” Det åligger inte dig att vägleda dem som motsätter sig dig och du ska därför inte avstå från att ge allmosor till dem för att de ska bli muslimer. Ge till dem av längtan efter Guds välbehag, och gör inte islam till ett villkor för ditt givande. Observera att detta gäller för frivilliga allmosor, zakat ska inte ges till andra än muslimer. [al-Razi]

Vad gott ni än ger bort, är det för er egen skull, och ni ska bara ge av längtan efter Guds välbehag: al-Hasan al-Basri sade: ”Den troendes allmosor är för honom själv, och när han ger är det bara av längtan efter Guds välbehag.” Ata sade: ”Det vill säga, om du ger av längtan efter Guds välbehag har du inget ansvar för vad mottagaren gör.” Detta är en rimlig tolkning, och innebär att den som ger, om han gör det av längtan efter Guds välbehag, kommer att få sin belöning av Gud, och inte stå till svars för om allmosan har gått till en from person eller en syndare, och inte heller om mottagaren är berättigad att ta emot allmosan eller inte.

Guds Sändebud ﷺ har berättat följande: ”En man sade: ’I natt ska jag ge en allmosa’, och därefter begav han sig ut med sin allmosa och lade den i handen på en sköka. Nästa morgon gick ryktet bland människorna att en allmosa givits till en sköka. Mannen sade: ’Gud, Dig tillkommer allt lov och pris, jag gav min allmosa till en sköka! I natt ska jag ge en allmosa på nytt.’ Han gick ut med sin allmosa och lade den i handen på en förmögen man. Nästa morgon ryktades det bland människorna att det under natten givits en allmosa till en förmögen man. Mannen sade: ’Gud, Dig tillkommer allt lov och pris, jag gav min allmosa till en förmögen man! I natt ska jag ge en allmosa’, och sedan gick han ut med sin allmosa och lade den i handen på en tjuv. Följande morgon gick ryktet bland människor att någon under natten givit en allmosa till en tjuv. Mannen utropade: ’Gud, Dig tillkommer allt lov och pris, jag har givit till en sköka, en förmögen man och en tjuv!’ Någon kom till honom i en dröm och sade: ’Dina allmosor har tagits emot. Det kan hända att skökan upphör med sin verksamhet på grund av din allmosa, den förmögne mannen kanske tar lärdom och ger av det Gud har givit till honom och det kan hända att tjuven avstår från att stjäla tack vare din allmosa.’” [Ibn Kathir]