ٱلَّذِينَ يُنفِقُونَ أَمۡوَٰلَهُمۡ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ ثُمَّ لَا يُتۡبِعُونَ مَآ أَنفَقُواْ مَنّٗا وَلَآ أَذٗى لَّهُمۡ أَجۡرُهُمۡ عِندَ رَبِّهِمۡ وَلَا خَوۡفٌ عَلَيۡهِمۡ وَلَا هُمۡ يَحۡزَنُونَ٢٦٢
De som utgifva sine egodelar för Guds religions skull, och sedan ej beledsaga det som utgifvits med förebråelse och förolämpning, de skola få sin lön hos sin Herre. De hafva ej skäl till fruktan och skola ej sörja.
De, som giva bort sina ägodelar för Guds sak och icke beledsaga vad de giva bort med efterräkningar eller förolämpningar, skola få sin lön hos sin Herre; ingen fruktan skall råda över dem, och de behöva ej varda bedrövade.
De som ger av vad de har för Guds sak och som inte låter gåvan följas av [stora ord om] frikostighet eller [uttryck] som sårar, skall få sin lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.
De som utgfva sina ägodelar för Guds sak, och sedan icke låta följa på hvad de utgifvit förebrående uttryck, eller oförrätt, de skola få sin belöning hos sin Herra, och ingen fruktan skall komma öfver dem, ej heller skola de sörja.
De som ger bort sina ägodelar för Guds sak och inte låter det som de givit bort följas av påminnelser eller sårande ord, ska få sin lön hos sin Herre och de behöver varken känna fruktan eller sorg.
Kommentar
Påminnelser: Mann är att antyda att mottagaren har en tacksamhetsskuld, som att till exempel säga: ”Jag har givit dig si och så”, och räkna upp det man givit. [al-Baydawi & al-Baghawi]
Sårande ord: Till exempel: ”Hur länge ska du framhärda i att tigga av mig?” eller: ”Hur länge ska du plåga mig?” Det har också sagts att sårande ord här avser att givaren nämner för andra att han har varit generös mot någon, trots att mottagaren inte vill att andra ska ha kännedom om det. Sufyan sade att påminnelser och sårande ord innebär att säga: ”Jag ger och ger, men du är aldrig tacksam.” [al-Baghawi]
Den som ger allmosor bör vara förvissad om att givandet är en gåva från Gud, den Upphöjde, till honom, och att Gud har överröst honom med Sin nåd för att tjänaren ska få möjlighet att ge. Om tjänaren inser att hans eget givande har blivit möjligt bara genom att Gud har underlättat för honom och undanröjt alla hinder, förstår han också att det i själva verket är Gud som är den verklige Givaren. Om tjänaren befinner sig i ett sådant tillstånd är det för att hans hjärta är upplyst av Guds ljus. Om han å andra sidan inte befinner sig i ett sådant tillstånd, och om han istället bara ser de yttre och omedelbara orsakssammanhangen, är han som boskap som inte kan lyfta blicken från det sinnliga till det andliga eller från verkan till orsak. Behöver varken känna fruktan eller sorg: Deras allmosor för Guds sak kommer inte att gå till spillo, och de kommer att belönas för dem på Uppståndelsens dag. De behöver därför inte frukta att belöningen ska tas ifrån dem och inte heller känna oro över att belöningen uteblir. Det har också sagts att de inte behöver känna fruktan för straffet på Uppståndelsens dag. [al-Razi]
Profeten ﷺ sade: ”Tre personer ska Gud inte tilltala, bevärdiga med en blick eller rena på Uppståndelsens dag, och för dem väntar ett plågsamt straff: de som påminner andra om sin frikostighet, de som låter kläderna hänga ned över anklarna och de som säljer sina varor med hjälp av lögnaktiga eder.” Han ﷺ sade också: ”Dessa kommer inte till Paradiset: de som är olydiga mot sina föräldrar, de som påminner andra om sin frikostighet, de som ständigt dricker vin och de som förnekar ödet.” [Ibn Kathir]
De som ger bort sina ägodelar för Guds sak och inte låter det som de givit bort följas av påminnelser eller sårande ord: Detta syftar på dem som ger och som inte fäster någon som helst vikt vid sina handlingar. [al-Qushyari]
För Guds sak: Att ge för Guds sak innebär att söka Gud och inget annat, till exempel människornas lovord och tacksamhet i det här livet eller belöning av Gud i det tillkommande livet: Vi ger er att äta endast för Guds skull och vi begär varken lön eller tack av er. [K. 76:9] Påminnelser: Genom att antyda för Gud att pengarna tillhör dem själva och att det var de, och inte Gud, som gav. Sådana människor är omedvetna om att pengarna tillhör Gud, att de själva är Guds tjänare och att deras givande var möjligt endast tack vare Gud. Det är de som står i tacksamhetsskuld till Gud, inte tvärtom. De räknar sig till godo inför dig att de antagit islam; säg: Räkna er inte till godo inför mig att ni antagit islam! Nej, Gud räknar Sig till godo inför er att Han väglett er till tron, om ni talar sanning. [K. 49:17] Sårande ord: Att söka något annat än Gud från Gud, den Mäktige och Ärorike. Ahmad ibn Khadrawiya såg sin Herre i en dröm och Han sade till honom: ”Ahmad, alla människor vill ha något av Mig, utom Abu Yazid, han vill bara ha Mig.” [Najm al-Din al-Kubra]