مَّثَلُ ٱلَّذِينَ يُنفِقُونَ أَمۡوَٰلَهُمۡ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ كَمَثَلِ حَبَّةٍ أَنۢبَتَتۡ سَبۡعَ سَنَابِلَ فِي كُلِّ سُنۢبُلَةٖ مِّاْئَةُ حَبَّةٖۗ وَٱللَّهُ يُضَٰعِفُ لِمَن يَشَآءُۚ وَٱللَّهُ وَٰسِعٌ عَلِيمٌ٢٦١

De som ger bort sina ägodelar för Guds sak kan liknas vid ett korn: Orden ”de som sår” är underförstådda i versen, det vill säga: De som ger av sina ägodelar för Guds sak kan liknas vid dem som sår ett korn. För Guds sak: Det har sagts att detta inkluderar alla former av välgörenhet. [al-Razi]

Gud mångdubblar belöningen för vem Han vill: Gud mångdubblar belöningen mer än sjuhundra gånger för den Han vill. [al-Qurtubi]

Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, har sagt att Guds sändebud ﷺ förmedlat detta från sin Herre, den Välsignade och Mäktige: ”Gud nedtecknade de goda och de onda gärningarna och sedan förklarade Han: Den som har för avsikt att utföra en god gärning men inte utför den, för honom nedtecknas full belöning för en god handling. Och om någon har för avsikt att utföra en god gärning och sedan förverkligar den, skriver Gud upp den hos Sig som mellan tio och sjuhundra eller många gånger fler goda gärningar. Men den som har för avsikt att utföra en ond gärning och som avstår från att utföra den, för honom skriver Gud upp detta hos Sig som en fullbordad god gärning. Och om någon avser att utföra en ond gärning och sedan förverkligar den, skriver Gud upp den som en enda ond gärning.”

Versen är ett argument för att jordbruksyrket är ett av de bästa yrkena och av denna anledning framställde Gud denna liknelse om jordbruk: De som ger bort sina ägodelar för Guds sak kan liknas vid ett korn … Profeten ﷺ sade: ”När en muslim planterar en växt eller sår ett frö och fåglar, boskap eller människor äter därav räknas det som en allmosa för honom.” Han ﷺ sade också: ”Sök ert uppehälle i det som döljer sig i jorden”, det vill säga, i jordbruket. Det har berättats att al-Muʿtadid sade: ”Jag såg Ali ibn Abi Talib, må Gud vara nöjd med honom, i en dröm. Han räckte mig en spade och sade: ’Ta emot den! Det här är nyckeln till jordens skatter.’” [al-Qurtubi]

­­­­­­­­­­Man kan närma sig Gud med fysiska handlingar, med rikedomar och med hjärtat. Belöningen för handlingar som utförs med kroppens olika delar eller med hjälp av rikedomar mångdubblas flera gånger om, beroende på avsikterna, men belöningen för hjärtats handlingar är obegränsad: De tålmodiga ska få sin fulla belöning utan att Han räknar. [K. 39:10] Människans belöning för tålamod, fruktan, förtröstan, kärlek, avhållsamhet, samvetsgrannhet och så vidare, är att hon uppnår Guds välbehag och närhet, och: Störst av allt är Guds välbehag. [K. 9:72] Det vill säga, större och bättre än den materiella belöningen som består av palats och kyska makar. [Ibn Ajiba]

Guds Sändebud ﷺ sade: “Om någon ger en allmosa, även om det bara motsvarar en dadel, av det han har förtjänat med hederligt arbete – och Gud tar bara emot det som är gott – tar Gud emot den med Sin högra hand⁽¹⁾ och låter den växa på samma sätt som när någon av er föder upp ett föl, till dess att [belöningen för allmosan] blir stor som ett berg.” Hur tror ni då att det förhåller sig med den som ger sitt hjärta till Gud, den Upphöjde!? Det råder inget tvivel om att Han låter hjärtat växa till dess att det blir så stort att Tronen blir som en ring i öknen vid dess sida. [Najm al-Din al-Kubra]

1. (1) Detta är en metonym (kināya) för att Gud, den Upphöjde, är tillfreds med honom och tar emot hans allmosa. [Ibn Hajar al-Asqalani]