۞إِنَّ ٱللَّهَ لَا يَسۡتَحۡيِۦٓ أَن يَضۡرِبَ مَثَلٗا مَّا بَعُوضَةٗ فَمَا فَوۡقَهَاۚ فَأَمَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ فَيَعۡلَمُونَ أَنَّهُ ٱلۡحَقُّ مِن رَّبِّهِمۡۖ وَأَمَّا ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ فَيَقُولُونَ مَاذَآ أَرَادَ ٱللَّهُ بِهَٰذَا مَثَلٗاۘ يُضِلُّ بِهِۦ كَثِيرٗا وَيَهۡدِي بِهِۦ كَثِيرٗاۚ وَمَا يُضِلُّ بِهِۦٓ إِلَّا ٱلۡفَٰسِقِينَ٢٦

Gud blyges sannerligen icke, att till hvarjehanda liknelser begagna en mygga och det som är större än hon. Hvad de troende angår, så veta de, att liknelsen är en sanning, som Gud har meddelat. Men de otrogne deremot utropa: "hvad menar Gud med detta såsom liknelse?" Jo! Han vilseförer dermed mången, och leder dermed mången på den rätta vägen. Han vilseförer dermed endast syndarne,

— Tornberg

Gud blyges förvisso icke att framställa vilken liknelse som helst, en mygga eller vad som är utöver henne. Vad dem, som tro, beträffar, veta de, att det är sanningen själv från deras Herre, och vad dem, som äro otrogna, beträffar, säga de: »Vad kan väl Gud hava åsyftat med en sådan liknelse som denna?« Därmed vilseleder han många, och därmed vägleder han många, men han vilseleder inga andra därmed än de ogudaktiga,

— Zetterstéen

Gud tvekar inte att framställa en liknelse om en mygga eller något ännu oansenligare. De troende vet att dessa [liknelser] är sanningen, [uppenbarad] av deras Herre, men de som inte vill tro säger: "Vad kan Gud ha velat säga med denna liknelse?" Därmed leder Han många vilse och ger även vägledning åt många; men Han leder ingen vilse utom dem som förhärdats i synd,

— Bernström

Gud blyges sannerligen icke att framställa hvilken liknelse som helst, såsom en mygga och något än ringare. Och beträffande dem som tro, så veta de att det är sanningen från deras Herra; men de som icke tro, de säga: hvad menar då Gud med detta till liknelse? Derigenom vilseför Han många, och derigenom vägleder Han många. Han vilseför dock derigenom blott de brottslige,

— Crusenstolpe

Gud blygs inte att framställa vilken liknelse som helst, om en mygga eller något som är mindre än den. De som tror vet att det är sanningen själv från deras Herre, men de som förnekar sanningen säger: »Vad kan väl Gud ha menat med en liknelse som denna?« Därmed vilseleder Han många, och därmed vägleder Han många, men Han vilseleder inga andra än de trotsiga syndarna,

— Zamzam förlag

Kommentar

Anledningen till att denna vers uppenbarades var att Gud framställde en liknelse med en fluga och en spindel – De som ni åkallar i stället för Gud skulle aldrig kunna skapa en fluga, även om de slog sig samman därom [K. 22:73] och: Det är med dem som skaffar sig beskyddare i stället för Gud, som med spindeln, som skaffar sig en boning. [K. 29:41] – varpå judarna sade: ”Vad menade Gud när Han nämnde dessa föraktliga ting?”. Det har också sagts att versen uppenbarades i samband med att månggudadyrkarna sade: ”Vi dyrkar inte en gud som nämner sådana saker”, varpå Gud uppenbarade: Gud blygs inte..., det vill säga, Han varken avstår eller låter sig hindras på grund av blygsel. Mindre: Orden mā dūnahā kan också förstås som ”något som är större än den”. Därmed vilseleder Han många: Många av de otrogna, eftersom de betraktar uppenbarelsen som en lögn och tilltar därmed i otro. [al-Baghawi]

Trotsiga syndare: Det vill säga, de som överskrider trons gränser. Gud säger: Det är hycklarna som är de trotsiga syndarna [K. 9:67], och man säger: ”den färska dadeln bryter sig, fasaqat, ut ur sitt hölje”. Ordets ursprungliga betydelse är att lämna den raka vägen. Den trotsiga syndaren (fāsiq) är, enligt sharia, den som överträder Guds påbud genom att begå en svår synd (kabīra), och fisq kan delas in i tre nivåer. Den första nivån innebär att begå svåra synder emellanåt, men samtidigt betrakta dem som avskyvärda. Den andra nivån innebär att vanemässigt begå svåra synder utan att ägna dem en tanke. Den tredje nivån innebär att begå svåra synder samtidigt som man betraktar dem som goda. När man närmar sig denna sista nivå har man förlorat sin tro. Men så länge man befinner sig på den första eller den andra nivån är man fortfarande troende, eftersom man fortfarande bekräftar tron i sitt hjärta. [al-Baydawi]

Versen klargör att ett och samma budskap både kan vägleda och vilseleda. Enligt denna förståelse blir en liknelse som förkastas inte neutral för förnekarna, utan för dem i stället längre bort från sanningen. Detta upprepar det som sades om att Gud förseglar de otrognas hjärtan och beslöjar deras ögon. För den trotsiga syndaren blir sanningen något annat än det som är sant, och innebär att människans moraliska egenskaper, åtminstone delvis, är avgörande för hennes nivå av förståelse. [Nasr et al.]

De som tror: de som betraktar liknelsernas inneboende mening och verklighet, vet att det är sanningen själv från deras Herre, men de som förnekar sanningen: ser inte verkligheten som klätts i liknelser, lika lite som en icke-arab kan förstå betydelserna av ord som klätts i arabisk språkdräkt och som därför frågar: ”Vad menar den här araben med detta ord?” På samma sätt säger gudsförnekarna när de inte kan förstå sanningen som döljer sig bakom liknelserna: Vad kan väl Gud ha menat med en liknelse som denna? Deras oförmåga att förstå leder dem längre och längre bort. [Najm al-Din al-Kubra]