لَآ إِكۡرَاهَ فِي ٱلدِّينِۖ قَد تَّبَيَّنَ ٱلرُّشۡدُ مِنَ ٱلۡغَيِّۚ فَمَن يَكۡفُرۡ بِٱلطَّـٰغُوتِ وَيُؤۡمِنۢ بِٱللَّهِ فَقَدِ ٱسۡتَمۡسَكَ بِٱلۡعُرۡوَةِ ٱلۡوُثۡقَىٰ لَا ٱنفِصَامَ لَهَاۗ وَٱللَّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ٢٥٦
Intet tvång i religionen! Skilnaden emellan den rätta ledningen och villfarelsen är ju klar. Den som derföre förnekar Tâghûterna (afgudarne) och tror på Gud, han har fattat i det fasta handtaget, som icke kan sönderbrytas. — Gud hör och vet allt.
Det finns intet tvång i religionen, den rätta vägen är tydligt skild från förvillelsen, och den, som förnekar Tagut och tror på Gud, han håller fast i det starkaste handtag, som ej har någon rämna; ja, Gud är den Hörande, den Vetande.
TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.
Icke skall det vara tvång uti religionen. I sanning är den rätta vägen tydligt utmärkt från villostigen. Alltså, ho som förnekar Taghuts och tror på Gud, han håller i det fastaste handtag, hvaruti ej är någon remna; och Gud är hörande, vetande.
Det finns inget tvång i religionen, det som är rätt har nu blivit tydligt skilt från det som är falskt, och den som förnekar ṭāghūt och tror på Gud, han håller fast i det starkaste handtag som inte har någon spricka; ja, Gud är hörande och vetande.
Kommentar
En av hjälparna (al-anṣār) hade två söner som hade antagit kristendomen innan Profeten ﷺ fick del av uppenbarelsen. När sönerna kom på besök till Medina uppehöll han sig i deras närhet och sade: ”Vid Gud, jag kommer inte att låta er gå förrän ni antar islam.” De vägrade, och tillsammans vände de sig till Guds Sändebud ﷺ för att få råd. Hjälparen sade: ”Guds Sändebud, ska min avkomma föras in i Elden inför mina ögon!?”, varpå denna vers uppenbarades och han lät dem gå. Ṭāghūt: Satan, avgudar eller allt som dyrkas vid Guds sida eller sätts upp som hinder mot att dyrka Gud, den Upphöjde. [al-Baydawi]
Det starkaste handtag: Mujahid sade att det syftar på tron, al-Suddi sade att det är islam som åsyftas, Saʿid ibn al-Jubayr sade att det är orden: ”Det finns ingen gud utom Gud”, medan Anas ibn Malik sade att det är Koranen. [Ibn Kathir]
Ṭāghūt: Den lägre själen är varje människas ṭāghūt. Det har också sagts att allt utom Gud, den Mäktige och Ärorike, är ṭāghūt, och man kan därför säga att den som inte avsäger sig allt inte heller har sann tro på Gud, den Mäktige och Ärorike. [al-Sulami]