ٱللَّهُ لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ٱلۡحَيُّ ٱلۡقَيُّومُۚ لَا تَأۡخُذُهُۥ سِنَةٞ وَلَا نَوۡمٞۚ لَّهُۥ مَا فِي ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَمَا فِي ٱلۡأَرۡضِۗ مَن ذَا ٱلَّذِي يَشۡفَعُ عِندَهُۥٓ إِلَّا بِإِذۡنِهِۦۚ يَعۡلَمُ مَا بَيۡنَ أَيۡدِيهِمۡ وَمَا خَلۡفَهُمۡۖ وَلَا يُحِيطُونَ بِشَيۡءٖ مِّنۡ عِلۡمِهِۦٓ إِلَّا بِمَا شَآءَۚ وَسِعَ كُرۡسِيُّهُ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضَۖ وَلَا يَـُٔودُهُۥ حِفۡظُهُمَاۚ وَهُوَ ٱلۡعَلِيُّ ٱلۡعَظِيمُ٢٥٥

Ubayy ibn Kab, må Gud vara nöjd med honom, har sagt att Guds Sändebud, frid och välsignelser vare med honom sade: “Abu al-Mundhir, vet du vilken vers i Guds bok som är den mest betydelsefulla?” Jag svarade: Gud – det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Då klappade han mig på bröstet och sade: ”Måtte kunskapen gagna dig, Abu al-Mundhir!”.

Profeten ﷺ sade: ”Den som läser tronversen⁽¹⁾ efter varje föreskriven bön hindras bara av döden från att komma till Paradiset.” För den som läser tronversen efter varje föreskriven bön är det bara döden som står mellan honom och Paradiset. Det vill säga, en sådan person uppfyller alla villkor för att komma till Paradiset, utom att vara död. Det är därför som om döden hindrar honom från att komma till Paradiset. [al-Munawi]

Det finns ingen gud utom Han: Den som säger dessa ord bör avstå från att klaga under motgång, synda under medgång eller glömma Gud när han reflekterar. [al-Sulami]

Den Levande: al-Ḥayy. Hans liv är evigt, och Hans beständighet har varken en bestämd början eller ett avgränsat slut. Allt annat än Honom, även om det är levande, har ett liv med en bestämd början och ett avgränsat slut. Deras liv upphör när deras livslängd kommit till sitt slut och försvinner när deras syfte försvinner. Vidmakthållaren: al-Qayyūm Det är Han som försörjer och bevarar Sin skapelse. [al-Tabari]

Vidmakthållaren: al-Qayyūm. Gud är den Evige, i Sig Själv Levande, av vilken all annan existens beror. Hans existens beror bara av Honom Själv och den övergår all annan existens. Han är Den som ger det som är nödvändigt för alltings existens. Han har skapat förutsättningarna för allt som existerar och upprätthåller allt till den tid som Han har fastställt. Allt existerar för att Han existerar. Om människan kunde inse hur hela hennes varelse, hennes liv och kropp är beroende av hennes själ, kan hon förstå något av existensens beroende av al-Qayyūm, den Evige, i Sig Själv Levande. Själen styr människans hela varelse. När själen lämnar kroppen, kan kroppen till en början synas oförändrad, men den andas inte, ser inte, hör inte, rör sig inte och upplöses slutligen, eftersom själen var det som styrde och höll ihop den. Själen ansvarar för liv, existens, ordning och harmoni i hela vår varelse. Vår varelse – dess visdom, dess skönhet och styrka, livet in i minsta cell och atom – är i varje ögonblick beroende av själen. När själen lämnar kroppen försvinner allt detta. På samma sätt är varje atom i Guds skapade universum i varje ögonblick i behov av yttringarna av al-Qayyūms gudomliga ynnest. Denna gudomliga ynnest är uttryck för Guds särskilda vilja som är överallt närvarande i olika former och med olika styrka i enlighet med skapelsens alla behov, så att den ska kunna vidmakthållas och förbättras, allt detta som bara Gud kan ge. Det är genom denna gudomliga vilja som behoven hos varje atom tillgodoses. Om Gud skar av denna nåd, om så bara för en bråkdel av en sekund, skulle allt förgås. [Bayrak]

Slummer överväldigar Honom inte och inte heller sömn: Det som förändrar andra saker kan inte förändra Honom. Det tillstånd Han alltid har befunnit sig i påverkas inte av skiftande omständigheter eller av natten och dagens växlingar; nej, Han är Den beständige, alltid i ett och samma tillstånd. [al-Tabari]

Slummer överväldigar Honom inte och inte heller sömn: Gud, den Upphöjde, tillbakavisar tanken på att Han skulle somna, eftersom sömn är en brist och Gud är fri från alla brister, och eftersom den innebär en förändring, och Gud kan inte förändras. [al-Baghawi]

Vem är den, som medlar hos Honom utan Hans tillåtelse: På Uppståndelsens dag kommer bara vissa människor att ges tillåtelse att medla och Profeten ﷺ ska då medla för sitt samfund. Honom tillhör allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden: Det är Han som skapat dem och det är Han som äger dem.  Han vet vad som varit före dem: Vad som hänt i det jordiska livet och vad som ska komma efter dem i det tillkommande livet. Det har också sagts att vad som varit före dem syftar på det goda och det onda de gjort, och vad som ska komma efter dem syftar på vad de kommer att göra i framtiden. Men av Hans kunskap omfattar de inget annat än det Han vill: De har ingen kunskap om det fördolda, med undantag för den kunskap Han givit dem genom Sändebuden. Hans Tron omsluter himlarna och jorden: Det finns olika åsikter om vad al-kursī syftar på. al-Hasan har sagt att al- kursī är själva Tronen (al-ʿarsh)⁽²⁾. Abu Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, har sagt att al- kursī har placerats framför tronen. I en hadith har det sagts att himlarnas och jordens storlek, i förhållande till al- kursī, är som en ring i öknen, och att al- kursī i sin tur är som en ring i öknen i förhållande till Tronen. Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade: ”Det som här avses med al- kursī är Hans kunskap.”⁽³⁾ Att upprätthålla dem är ingen börda för Honom: Det är inte svårt för Honom att upprätthålla himlarna och jorden. [al-Baghawi]

Han är den Höge: al-ʿAliyy. Han är höjd över Sin skapelse genom Sin makt.⁽⁴⁾ [al-Tabari]

Han är den Höge: Han är den Högste; Han är höjd över hela skapelsen och universum. Detta betyder inte att Han är närmare de höga bergen, de avlägsna stjärnorna, de överlägsna intellekten eller människor som innehar höga positioner. Inte heller är Han längre bort från de djupaste djupen eller det lägsta av det låga. Han är närmare människan än hennes egen halspulsåder. Hans väsenskärna och egenskaper har inte någon som helst likhet med väsenskärnan och egenskaperna hos Hans skapade varelser, och Hans närhet, avlägsenhet eller upphöjdhet kan därför inte mätas inom den begränsade sfär som utgörs av människans intellekt. Han är Högre än alla höjder man kan föreställa sig. Ingen liknar Honom. Han är Högre än alla fullkomliga egenskaper när det gäller makt, kunskap, omdöme och vilja sammantagna. al-ʿAliy är Den som är Högst genom Sig Själv, i Sig Själv och under de förutsättningar som bara gäller Honom. En del människor med god vilja, men med begränsad mental och andlig förståelse, föreställer sig Gud som en varelse som vistas i de höga himlarymderna sittande på Sin tron. De tänker sig Honom som en kung över ett väldigt kungadöme som Han styr genom Sina representanter, officerare, präster och andra makthavare. Gud, den Upphöjde har ingen plats; Han är bortom alla platsers plats. Han är tidlös, bortom alla tiders tid. Han behöver inget ombud som handlar i Hans namn. Han är Den Högste i den meningen att Han omfattar och är bortom allt som varit, allt som är och allt som kommer att vara. [Bayrak]

Den Store: al-ʿAẓīm. Han är den Väldige, den Störste – på jorden och i himlarna, i de sfärer dit vår syn inte kan nå och om vilka vårt förstånd inte kan bilda sig någon uppfattning. Han besitter den absoluta och fullkomliga storheten. Den storhet vi känner till är relativ, och allt vittnar om att Han är den Störste. Ingen storhet kan jämföras med Hans. Det största vi kan uppfatta har behov, men hur kan det absolut Största ha behov? Gud, al-ʿAẓīm, behöver ingenting. Han är den som tillgodoser alla behov. Vi kallar en del människor stora, men en människas storhet beror av hennes verk, av vad hon har åstadkommit. Vi säger att några av dessa stora människor är “störst” – de vilkas verk är störst. Ändå är deras verk intet i jämförelse med de miljarder större verk som Gud, al-ʿAẓīm, har frambringat. Den främsta människan och hennes största gärning är båda Guds verk. Några av Guds mest anspråkslösa verk, ett grässtrå eller ett blad, med deras pulserande celler som omvandlar jord, vatten, luft och solljus till färgsprakande liv och näring för Hans andra skapelser – allt detta är ett maskineri med så många hemlighetsfulla komponenter som ingen botaniker vågar sig på att ens spekulera om. Detta blad eller grässtrå, som vida övergår vår förmåga att förstå, vittnar om den Störstes Storhet. Hur ska vi, som inte ens förstår de mysterier som är förknippade med skapelsen och hur ett grässtrå fungerar, kunna förstå de oräkneliga synliga och osynliga skapelser, som våra teleskop och mikroskop ger oss en antydan om, och som vi inte ens i vår vildaste fantasi skulle ha kunnat föreställa oss? Allt vittnar om Guds Storhet. [Bayrak]

1. (1) Vers 255 kallas tronversen, āyatu ’l-kursī, ö.a.
2. (2) ʿArsh betyder tron, och översättaren har valt att följa al-Hasans tolkning i översättningen, ö.a.
3. (3) Det vill säga, Guds kunskap omfattar allt som finns i himlarna och på jorden, ö.a.
4. (4) al-Tabari klargör här att Guds höghet inte syftar på att Gud befinner sig på en fysisk plats ovanför Sin skapelse, utan snarare på att Han står över skapelsen genom Sin makt, ö.a.