وَلَمَّا بَرَزُواْ لِجَالُوتَ وَجُنُودِهِۦ قَالُواْ رَبَّنَآ أَفۡرِغۡ عَلَيۡنَا صَبۡرٗا وَثَبِّتۡ أَقۡدَامَنَا وَٱنصُرۡنَا عَلَى ٱلۡقَوۡمِ ٱلۡكَٰفِرِينَ٢٥٠
När de ryckte fram emot Goliat och hans härskaror, ropade de: "nedsänd, o vår Herre, till oss tapperhet, gör våra fötter faste, (så att vi ej fly), och låt oss besegra de otrogna menniskorna."
När de ryckte fram mot Goliat och hans härskaror, ropade de: »Herre, förläna oss tålamod, giv stadga åt våra steg och hjälp oss mot de otrogna människorna!«
Och när de stod öga mot öga med Goliat och hans styrkor, bad de: "Herre! Ge oss kraft att hålla stånd och gör oss stadiga på foten och låt oss segra över dessa förnekare av sanningen!"
Och då de ryckte fram emot Djaluts och hans krigshär, sade de: o, Herre! sänd ned till oss tålamod, och gör stadiga våra steg, och bistå oss emot det otrogna folket.
När de ryckte fram mot Goliat och hans härskaror, ropade de: »Herre, uppfyll oss med tålamod, ge stadga åt våra steg och låt oss segra över detta folk som förnekar sanningen!«
Kommentar
När de närmade sig och kom inom synhåll för Goliat och hans härskaror vände de sig till Gud i bön. [al-Baydawi]
Herre, uppfyll oss med tålamod, ge stadga åt våra steg: För dem var det viktigast att vara tålmodiga och orubbliga, och först därefter att segra. Tålamod är nämligen tjänarnas skyldighet gentemot Gud medan hjälpen från Gud är deras lott. De prioriterade sina skyldigheter och sökte framgång av Honom, och först därefter bad de om seger. De antydde också att de sökte Guds hjälp i att segra mot dem, inte för att hämnas, utan för att deras fiender var gudsförnekare och fiender till Gud. De stod upp på alla sätt för och genom Gud, och av denna anledning fick de hjälp och segrade. [al-Qushayri]