فَإِنۡ خِفۡتُمۡ فَرِجَالًا أَوۡ رُكۡبَانٗاۖ فَإِذَآ أَمِنتُمۡ فَٱذۡكُرُواْ ٱللَّهَ كَمَا عَلَّمَكُم مَّا لَمۡ تَكُونُواْ تَعۡلَمُونَ٢٣٩
Frukten I någon fara, så mågen I bedja gående eller ridande. Så snart I ären i säkerhet, så prisen Gud, som har lärt Eder hvad I icke vissten.
Om I haven anledning till fruktan, så förrätten bönen gående eller ridande, men när I ären trygga, så åkallen Gud enligt den anvisning han givit eder om sådant, som I förut icke vissten!
Om ni hotas av fara kan bönen förrättas under marsch eller ritt, och när ni åter är i säkerhet, åkalla då Gud så som Han lärde er när ni var okunniga.
Men om J frukten någon fara, så görer bönen till fot eller till häst; och när J ären säkre, priser då Gud, emedan Han lärt eder hvad J icke visten.
Om ni har anledning till fruktan, ska ni förrätta bönen gående eller ridande, men när ni är trygga, ska ni åkalla Gud enligt den anvisning Han givit er om sådant som ni tidigare inte visste.
Kommentar
Om ni har anledning till fruktan: Om ni fruktar en fiende eller något annat. Bönen vid fruktan (ṣalāt al-khawf) är av två slag. Den första ber man i samband med strid och det är den som avses i den här versen. Den andra ber man vid andra situationer än strid och omnämns i suran Bordet: När du är hos dem och leder dem i bön ska en avdelning av dem stå upp tillsammans med dig. [K. 4:102] Enligt shafiʿi-skolan gäller följande: När människor drabbar samman i strid och det inte är möjligt för någon att avstå från att strida ska bönen utföras gående eller ridande, oavsett om den utförs vänd mot qibla eller inte, och bönens rörelser ska utföras genom att luta kroppen framåt, nedfallet på ansiktet ska utföras genom att luta kroppen lite längre fram än vid bugningen, och man bör undvika att ropa högljutt, eftersom det inte finns någon anledning att göra det. [al-Razi]
När ni är trygga: När ni inte längre har anledning till fruktan. Ska ni åkalla Gud enligt den anvisning Han givit er: Det vill säga, ska ni be era böner som vanligt igen, såsom Han har lärt er, och tacka Gud för att ni är trygga. [al-Baydawi]