وَٱلَّذِينَ يُتَوَفَّوۡنَ مِنكُمۡ وَيَذَرُونَ أَزۡوَٰجٗا وَصِيَّةٗ لِّأَزۡوَٰجِهِم مَّتَٰعًا إِلَى ٱلۡحَوۡلِ غَيۡرَ إِخۡرَاجٖۚ فَإِنۡ خَرَجۡنَ فَلَا جُنَاحَ عَلَيۡكُمۡ فِي مَا فَعَلۡنَ فِيٓ أَنفُسِهِنَّ مِن مَّعۡرُوفٖۗ وَٱللَّهُ عَزِيزٌ حَكِيمٞ٢٤٠
De af Eder, som dö och efterlemna hustrur, böra för dessa förordna om det nödtorftiga för ett år, utan att de behöfva lemna huset. Lemna de det frivilligt, så hafven I ingen skuld i det, som de göra med sina personer enligt lag och rätt. — Gud är allsmäktig, allvis.
De bland eder, som avlida och efterlämna hustrur, skola testamentera sina hustrur underhåll för ett år utan att visa dem bort, men gå de själva bort, så drabbar eder ingen skuld i fråga om vad de tillbörligtvis företaga med sig själva; ja, Gud är väldig och vis.
OM NÅGON av er vid sin död efterlämnar hustrur skall de i testamentariskt förordnande tillförsäkras försörjning [ur kvarlåtenskapen] under ett år med rätt för dem att under denna tid bo kvar [i hemmet]. Om de [ändå] lämnar det skall ingen klandras för vad de företar sig inom ramen för vad som är god sed. Gud är allsmäktig, vis.
Och de ibland eder hvilka aflida, och lemna hustrur, skola gifva i testamente åt sina hustrur, underhåll för ett år, utan att utvisa dem ifrån sina hus; men om de gå ut frivilligt, då är det icke synd för eder i det som de göra med sig sjelfve, enligt hvad som höfves; och Gud är mägtig, vis.
De bland er som avlider och efterlämnar hustrur, ska testamentera sina hustrur underhåll för ett år utan att driva ut dem, men om de självmant går, ska ni inte klandras för det tillbörliga som de själva företar sig; ja, Gud är mäktig och vis.
Kommentar
En man från Ta’if, som hette Hakim ibn al-Harith, utvandrade till Medina tillsammans med sina barn, föräldrar och sin hustru. När han avled uppenbarades denna vers, och Profeten ﷺ delade ut hans arv till barnen och föräldrarna och sade till dem att de skulle använda en del av mannens arv till att försörja änkan under ett helt år. Till en början var det obligatoriskt för män att testamentera en så stor andel av sina tillgångar att de täckte änkans behov av mat, kläder, boende och annat hon kunde tänkas behöva under ett helt år efter mannens bortgång, och det var inte tillåtet för mannens arvingar att driva ut änkan ur huset där hon bott tillsammans med sin man. Därefter kortades denna period ner till fyra månader och tio dagar, och plikten att försörja henne ersattes av arvslagarna. Men om de självmant går: Det vill säga, om de själva väljer att flytta ut under denna period. Ska ni inte klandras för det tillbörliga som de själva företar sig: Har ni inte längre någon plikt att försörja dem och inte heller något ansvar för vad de gör så länge det inte strider mot den gudomliga lagen. [al-Baghawi]