وَلَا جُنَاحَ عَلَيۡكُمۡ فِيمَا عَرَّضۡتُم بِهِۦ مِنۡ خِطۡبَةِ ٱلنِّسَآءِ أَوۡ أَكۡنَنتُمۡ فِيٓ أَنفُسِكُمۡۚ عَلِمَ ٱللَّهُ أَنَّكُمۡ سَتَذۡكُرُونَهُنَّ وَلَٰكِن لَّا تُوَاعِدُوهُنَّ سِرًّا إِلَّآ أَن تَقُولُواْ قَوۡلٗا مَّعۡرُوفٗاۚ وَلَا تَعۡزِمُواْ عُقۡدَةَ ٱلنِّكَاحِ حَتَّىٰ يَبۡلُغَ ٱلۡكِتَٰبُ أَجَلَهُۥۚ وَٱعۡلَمُوٓاْ أَنَّ ٱللَّهَ يَعۡلَمُ مَا فِيٓ أَنفُسِكُمۡ فَٱحۡذَرُوهُۚ وَٱعۡلَمُوٓاْ أَنَّ ٱللَّهَ غَفُورٌ حَلِيمٞ٢٣٥
Ej skall det tillräknas Eder som synd, om I (under denne väntetid) framställen något frieri till enkorna, eller döljen denna afsigt inom Eder. Gud vet, att I skolen tänka på dem. Men gören dem ej några hemliga, opassande förslager, utan talen endast anständigt till dem. Bestämmen dock icke äktenskapsförbundet, innan den (föreskrifna) väntetiden tagit slut. Besinnen, att Gud vet hvad som föregår i edert inre. Vakten Eder då för detta och veten, att Gud är förlåtande och mild.
Ingån ej den äktenskapliga föreningen, förrän den föreskrivna tiden gått till ända, och veten, att Gud vet vad som dväljes i edra sinnen! Tagen eder därför till vara för honom och veten, att Gud är överseende och mild!
Ni kan inte klandras om ni låter [sådana] kvinnor förstå att ni vill ingå äktenskap med dem eller om ni i tysthet hyser [sådana avsikter] - Gud vet vad ni vill säga dem - men ingå inga tysta överenskommelser med dem och säg inte till dem annat än vad som är passande och hedersamt. Men fatta inte beslut om äktenskapskontraktet före utgången av den föreskrivna [väntetiden]. Var förvissade om att Gud känner era innersta tankar och var på er vakt! Men ni bör veta, att Gud är mild och överseende.
Och icke är det för eder synd i hvad J uppenbaren i fråga om giftermåls ansökning hos de qvinnorna, eller J döljen det uti edra sinnen: Gud vet att J skolen hafva dem i minne, men icke mågen J stämma möte med dem i hemlighet; undantagande att J talen ett passande språk. Och icke mågen J besluta att tillknyta ägtenskapsknuten, intill dess att den föreskrifna tiden blifver uppnådd. Och veter att Gud känner hvad som är i edra själar, derföre tager eder till vara för Honom; och veter att Gud är nådig, mild.
Ni ska inte heller klandras för att ni låter antyda för kvinnorna att ni vill gifta er med dem eller döljer det i era sinnen. Gud vet att ni kommer att tänka på dem, men ge dem inga löften i hemlighet, utom om det ni säger är tillbörligt. Bestäm er inte för att ingå äktenskap, förrän den föreskrivna tiden löpt ut, och var förvissade om att Gud vet vad som döljer sig i era sinnen. Ta er därför i akt för Honom och vet att Gud är förlåtande och mild.
Kommentar
Kvinnorna: Det vill säga, änkorna. Antyda: Genom att till exempel säga: ”Du är vacker”, ”Du är eftertraktad” eller ”Jag skulle vilja gifta mig”. Eller döljer det i era sinnen: Det vill säga, att ni tänker på det utan att nämna det. [al-Baydawi]
Ge dem inga löften i hemlighet: Säg inte rakt ut att ni vill gifta er med just dem, få dem inte att lova att inte gifta sig med någon annan än er, och försök inte att förmå dem att ha samlag med er genom att lova dem att ni ska gifta er med dem när deras väntetid är till ända. [al-Razi]
Utom om det ni säger är tillbörligt: Det som är tillbörligt är alltså att använda sig av antydningar. [al-Baydawi]