۞وَٱلۡوَٰلِدَٰتُ يُرۡضِعۡنَ أَوۡلَٰدَهُنَّ حَوۡلَيۡنِ كَامِلَيۡنِۖ لِمَنۡ أَرَادَ أَن يُتِمَّ ٱلرَّضَاعَةَۚ وَعَلَى ٱلۡمَوۡلُودِ لَهُۥ رِزۡقُهُنَّ وَكِسۡوَتُهُنَّ بِٱلۡمَعۡرُوفِۚ لَا تُكَلَّفُ نَفۡسٌ إِلَّا وُسۡعَهَاۚ لَا تُضَآرَّ وَٰلِدَةُۢ بِوَلَدِهَا وَلَا مَوۡلُودٞ لَّهُۥ بِوَلَدِهِۦۚ وَعَلَى ٱلۡوَارِثِ مِثۡلُ ذَٰلِكَۗ فَإِنۡ أَرَادَا فِصَالًا عَن تَرَاضٖ مِّنۡهُمَا وَتَشَاوُرٖ فَلَا جُنَاحَ عَلَيۡهِمَاۗ وَإِنۡ أَرَدتُّمۡ أَن تَسۡتَرۡضِعُوٓاْ أَوۡلَٰدَكُمۡ فَلَا جُنَاحَ عَلَيۡكُمۡ إِذَا سَلَّمۡتُم مَّآ ءَاتَيۡتُم بِٱلۡمَعۡرُوفِۗ وَٱتَّقُواْ ٱللَّهَ وَٱعۡلَمُوٓاْ أَنَّ ٱللَّهَ بِمَا تَعۡمَلُونَ بَصِيرٞ٢٣٣

Mödrar skola gifva di åt sina barn en tid af två fulla år, såvida mannen yrkar diandets fullgörande. Fadren tillkommer, att föda och kläda mödrarne enligt billighet. Ingen skall besväras öfver sin förmåga: modren må ej lida tvång för sitt barns skull, ej heller fadren för sitt barn. Det samma är ock arfvingens skyldighet. Men om de båda (far och mor), efter ömsesidig öfverenskommelse och rådplägning, vilja afvänja barnet (före utgången af de två åren), så äro de båda skuldfria. Viljen I låta amma edra barn, så ådragen I Eder ej dermed någon synd, såvida I, gifven dem (ammorna), hvad I förbundet Eder att betala dem enligt billighet. — Frukten Gud, ty Gud ser hvad I gören.

Mödrarna skola giva sina barn di under två fulla år, ifall fadern vill låta digivningen bliva fullständig. Fadern åligger det att föda och kläda dem, såsom tillbörligt är; ingen skall tvingas över förmågan, en moder skall ej lida något tvång för sitt barns skull och ej heller en fader för sitt barns skull, och arvtagaren åligger detsamma. Men om de efter ömsesidig överenskommelse och rådplägning önska barnets avvänjande, så drabbar ingendera någon skuld. Och om I viljen låta amma edra barn, så drabbar eder ingen skuld, då I erläggen vad I skolen giva, som tillbörligt är; frukten Gud och veten, att Gud ser vad I gören!

Modern skall ge sina barn di under två hela år, om [föräldrarna] önskar en full amningsperiod. Och barnets fader är skyldig att svara för moderns uppehälle och kläder enligt skick och sed. På ingen skall läggas en tyngre börda än han kan bära. Barnet skall inte bli en förevändning för att skada vare sig modern eller barnets fader. Samma [skyldigheter vilar] på [faderns] arvinge. Föräldrarna skall inte klandras om de i samråd beslutar att skilja barnet från modern. Och om ni beslutar lämna era barn till en fostermor skall ni inte klandras för detta, förutsatt att ni sörjer som sig bör för barnets säkerhet och välfärd. Och frukta Gud och tänk på att Gud ser vad ni gör.

Mödrarne skola gifva di åt sina barn tvenne hela år; för den fader som vill att digifningen skall fullbordas; och fadren åligger omsorgen om deras föda, och deras klädnad, enligt hvad som är billigt: ingen skall nödgas utöfver sin förmåga. En moder skall ej lida tvång för sitt barns skull, ej heller en fader för sitt barns skull Och arfvingen åligger detsamma. Men om de vilja afvänja barnet förut, enligt ömsesidig öfverenskommelse, och rådplägning med hvarandra, då är det icke synd för dem. Och om J viljen tillkalla en amma åt edra barn, så är det för eder icke synd, då J gån in på hvad J skolen gifva henne i lön, enligt det som är billigt. Och frukter Gud; och veter att Gud ser hvad J gören.

Mödrarna ska amma sina barn under två hela år, om de önskar fullända amningsperioden. Fadern ska försörja och klä dem, såsom tillbörligt är; ingen ska tvingas över sin förmåga, en mor ska inte lida för sitt barns skull och inte heller en far för sitt barns skull, och för arvtagaren gäller samma sak. Men om de efter ömsesidig överenskommelse och samråd önskar avvänja barnet, ska de inte klandras. Och om ni vill låta någon annan amma era barn ska ni heller inte klandras, förutsatt att ni betalar det ni erbjudit dem, som tillbörligt är. Frukta Gud och vet att Gud ser vad ni gör!