۞يَسۡـَٔلُونَكَ عَنِ ٱلۡخَمۡرِ وَٱلۡمَيۡسِرِۖ قُلۡ فِيهِمَآ إِثۡمٞ كَبِيرٞ وَمَنَٰفِعُ لِلنَّاسِ وَإِثۡمُهُمَآ أَكۡبَرُ مِن نَّفۡعِهِمَاۗ وَيَسۡـَٔلُونَكَ مَاذَا يُنفِقُونَۖ قُلِ ٱلۡعَفۡوَۗ كَذَٰلِكَ يُبَيِّنُ ٱللَّهُ لَكُمُ ٱلۡأٓيَٰتِ لَعَلَّكُمۡ تَتَفَكَّرُونَ٢١٩

Innan islams ankomst spelade vin en stor roll i Mecka- och Medinabornas liv, och det förbjöds stegvis, av flera uppenbarelser.

Det har berättats att följande vers uppenbarades i Mecka: så också av palmernas och vinrankornas frukter av vilka ni bereder er rusande dryck och god näring. [16:67] och att muslimerna därför drack sådana drycker. Umar, Muʿadh och en grupp följeslagare sade då: ”Guds Sändebud, ge oss ett utlåtande om vinet, det förvränger nämligen vårt förstånd och berövar oss våra ägodelar”, varpå denna vers uppenbarades, och några av dem fortsatte då att dricka medan andra upphörde. Vid ett tillfälle bjöd Abd al-Rahman ibn Awf hem några vänner och de drack sig berusade. En av dem reste sig för att be och läste: ”Ni som förnekar tron, jag dyrkar det ni dyrkar.”, varpå följande vers uppenbarades: Troende, kom inte druckna till bönen. [4:43] Därefter var det bara ett fåtal som fortsatte att dricka. En dag bjöd Utban ibn Malik in Saʿd ibn Abu Waqqas och några andra till sitt hem. När de blev berusade började de skryta om sig själva och läsa poesi för varandra. Saʿd läste poesi som innehöll förolämpningar mot hjälparna, varpå en av hjälparna spräckte hans skalle med käkbenet från en kamel. Saʿd gick till Guds Sändebud ﷺ för att klaga och Umar sade: ”Gud, ge oss ett otvetydigt svar gällande vinet!”, och Gud uppenbarade: Troende, vin och maysir-spel, avgudabilder och lottkastningspilar är en styggelse som Satan uppfunnit… ska ni inte upphöra? [K. 5:90–91], varpå Umar, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”Herre, vi har upphört.” Vin: Den ursprungliga betydelsen av vin, khamr, är att dölja, och när vätskan från druvor och dadlar jäser och blir stark i smaken kallas den khamr, eftersom den döljer förståndet, och av samma anledning kallas den sukur[19], eftersom den blir till en barriär mellan människan och hennes förstånd. [al-Baydawi]

Förbudet mot vin gäller alla rusdrycker. Guds Sändebud ﷺ sade: ”Allt som berusar är vin. Allt som berusar är förbjudet.” Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade att någon frågade Guds Sändebud ﷺ om honungsvin och att han svarade: ”Alla drycker som berusar är förbjudna.” Han sade också: ”Att inta små mängder av det som berusar i stora mängder är förbjudet.” Maysir: Maysir var ett slags hasardspel som gick ut på att deltagarna köpte en kamel på kredit, slaktade djuret och delade upp köttet i tio (eller tjugoåtta) delar. De använde tio pilar utan fjädrar och pilspetsar. En av pilarna hade en skåra och betecknade att den som fick pilen fick en portion av köttet, nästa pil hade två skåror och betydde att den som fick den skulle ha två portioner av köttet och så vidare upp till den sjunde pilen. De tre återstående pilarna hade inga skåror och de tre deltagare som fick en av dessa pilar fick tillsammans betala för kamelen. Pilarna lades i ett koger och en domare drog en pil i taget och nämnde namnet på en av deltagarna. De som spelade detta spel åt inte själva av köttet utan gav det till de fattiga och som tack för detta lovordades de av andra. Ibn Sirin, Mujahid och Ataʿ sade: ”Allt som innehåller ett element av hasard är maysir, till och med barnens spel om valnötter.” Fördelar för människorna: De kan vinna pengar och bli glada och modiga. Vinet stärker den svage, är bra för matsmältningen och sexualiteten, ger tröst till den som är sorgsen och gör den girige frikostig. Men synden är större än nyttan: Den ondska och de skamlösa handlingar som följer på att spela och dricka är värre än nyttan de medför. De frågar dig också vad de ska ge bort: Detta är samma fråga som de ställde tidigare och då fick de veta vem de skulle ge allmosor till. Här besvaras i stället frågan om hur mycket som bör ges bort. [al-Razi]

Det överflödiga: al-ʿafw är egentligen motsatsen till det som är betungande; här blir innebörden att man ska ge av det som inte är betungande att ge, det vill säga överflödet. [al-Baydawi]

Det överflödiga: Mujahid sade: ”Det innebär att ge av det man inte behöver, utan att man själv blir en börda för andra människor.” Profeten ﷺ sade: “ Den bästa allmosan är den som givaren inte behöver, och den övre handen är bättre än den undre. Börja med dem som är beroende av dig.” [al-Baghawi]

Abu Saʿid al-Khudri, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”Vid ett tillfälle när vi var på resa med Profeten ﷺ kom en man ridande på en kamel och såg med sökande blick till höger och vänster. Guds Sändebud ﷺ sade då: ’Den av er som har ett riddjur att undvara ska ge det till någon som inte har det, och den av er som har mat att undvara ska ge den till någon som inte har det’, och han fortsatte att räkna upp olika kategorier av egendom till dess att vi trodde att ingen av oss hade rätt till något överflöd.”

Guds Sändebud ﷺ sade: “Adams son, att ge bort det du själv inte behöver är bättre för dig och att behålla det du själv inte behöver är sämre för dig. Men du ska inte klandras om du behåller det du behöver.”

Det finns bredd och komplexitet i religionen. Å ena sidan uppmanas de troende här, och på andra ställen, att inte ge bort så mycket att de själva tvingas tigga, men å andra sidan är generositet oundgänglig för den som söker Guds välbehag. I boken Råd på den andliga vägen skriver Imam al-Haddad: ”Du bör ge rikligt med allmosor och i synnerhet till behövande släktingar och till de fattiga och utblottade, eftersom belöningen för välgörenhet till dessa växer och blir större. För att uppnå sann fromhet, bör du ge rikligt av sådant du själv värdesätter och av sådant som är svårt för dig att ge bort. Gud, den Upphöjde, säger: Ni kommer inte att uppnå fromhet förrän ni delar med er av sådant ni håller kärt, och vad ni än ger bort, har Gud kännedom om det. [K. 3:92] För att höra till de lyckosamma, bör du ge andra företräde även då du själv är behövande. Du bör ge i det fördolda, eftersom välgörenhet i det fördolda släcker Herrens vrede, skyddar från ögontjäneri som fördärvar alla handlingar, och ger sjuttio gånger rikligare belöning än välgörenhet som ges öppet inför andra. Ge något varje dag, även om det inte är mycket, och gör det så tidigt som möjligt, eftersom prövningar inte når dig om du rest en skyddande mur av välgörenhet omkring dig. Gör inte den som tigger vid din dörr besviken, ge honom åtminstone en dadel eller till och med något ännu mindre, eftersom tiggaren är en gåva till dig från Gud. Hittar du inget att ge, bör du låta honom få med sig vänliga ord och löften när han går. Le vänligt när du ger en behövande något och var medveten om att det är du som står i tacksamhetsskuld till honom, eftersom han tar emot något litet som då blir mer värt för dig än allt som finns i det jordiska livet.”