يَسۡـَٔلُونَكَ عَنِ ٱلشَّهۡرِ ٱلۡحَرَامِ قِتَالٖ فِيهِۖ قُلۡ قِتَالٞ فِيهِ كَبِيرٞۚ وَصَدٌّ عَن سَبِيلِ ٱللَّهِ وَكُفۡرُۢ بِهِۦ وَٱلۡمَسۡجِدِ ٱلۡحَرَامِ وَإِخۡرَاجُ أَهۡلِهِۦ مِنۡهُ أَكۡبَرُ عِندَ ٱللَّهِۚ وَٱلۡفِتۡنَةُ أَكۡبَرُ مِنَ ٱلۡقَتۡلِۗ وَلَا يَزَالُونَ يُقَٰتِلُونَكُمۡ حَتَّىٰ يَرُدُّوكُمۡ عَن دِينِكُمۡ إِنِ ٱسۡتَطَٰعُواْۚ وَمَن يَرۡتَدِدۡ مِنكُمۡ عَن دِينِهِۦ فَيَمُتۡ وَهُوَ كَافِرٞ فَأُوْلَـٰٓئِكَ حَبِطَتۡ أَعۡمَٰلُهُمۡ فِي ٱلدُّنۡيَا وَٱلۡأٓخِرَةِۖ وَأُوْلَـٰٓئِكَ أَصۡحَٰبُ ٱلنَّارِۖ هُمۡ فِيهَا خَٰلِدُونَ٢١٧
De fråga dig om den helige månaden (Redjeb), huruvida krigandet är tillåtet på den? Svara: "krigandet på den är en stor synd. Men att utestänga menniskorna ifrån Guds väg och ifrån det heliga bönehuset (Ka'ba), att bortdrifva dem derifrån (tvinga dem att fly ur Mekka) och otro äro ännu större synder inför Gud. Äfven förförelse är en större synd än dödandet. Men de skola icke afstå ifrån att bekriga Eder, förr än de hafva bragt Eder till affall ifrån eder tro, om de kunna. Den som af Eder affaller ifrån sin religion, och dör i sin otro, sådana menniskors handlingar förlora sitt värde, såväl i denna, som i den andra verlden. De äro helveteseldens innevånare och skola i den evigt förblifva.
De spörja dig om den fridlysta månaden och om strid i den. Säg: »Att strida i den är en svår synd, men att utestänga andra från Guds väg och förneka honom, att stänga det fridlysta templet och utdriva de besökande därifrån är värre inför Gud. Ty frestelse är värre än dråp.« De skola icke upphöra att strida mot eder, förrän de förmått eder att avfalla från eder religion, om de äro i stånd därtill. Men de bland eder, som avfalla från sin religion och dö i otro, deras gärningar äro förspillda både i detta och i det tillkommande livet, och dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva.
De frågar dig om [det är tillåtet] att strida under den helgade månaden. Säg: "Att strida under denna månad är en svår [synd]. Men inför Gud är det en ännu svårare [synd] att spärra vägen till Gud [för andra] och att förneka Honom och [att vägra människorna tillträde till] den heliga Moskén och att jaga bort de troende därifrån. Förtryck är ett värre ont än döden."
De skola fråga dig rörande strid uti den fridlysta månaden; svara: strid under den är syndig; men att afhålla menniskor från Guds väg, och otro mot Honom och det fridlysta templet, och att utdrifva derifrån dem som der vistas, är värre inför Gud. Och frestelsen är värre än dråpet. Och de skola icke upphöra att strida mot eder, intill dess de vända eder ifrån eder lära, om de äro mägtige. Men de ibland eder som vända om från sin lära, och dö uti sin otro, deras gerningar varda fåfänge uti denna verlden och det tillkommande lifvet, och de varda eldens invånare, deruti de evigt skola förblifva.
De frågar dig om den heliga månaden, om att strida i den. Säg: »Att strida i den är en svår synd, men att lägga hinder på Guds väg, förneka Honom, stänga Den heliga moskén och driva ut dess besökare är värre inför Gud. Ja, förtryck är värre än döden.« De kommer inte att upphöra att strida mot er, förrän de förmått er att lämna er religion – om de kan. Men de bland er som lämnar sin religion och dör i otro, deras gärningar blir till intet både i detta och i det tillkommande livet. Dessa tillhör Eldens invånare och där ska de vistas i all evighet.
Kommentar
Det har berättats att Profeten ﷺ sände ut en grupp följeslagare på ett fälttåg ledda av Abdullah ibn Jahsh. De stred mot månggudadyrkarna och dödade ibn al-Hadrami, på vad de trodde var den sista dagen av jumada al-akhira. I själva verket visade det sig dock vara den första dagen av månaden rajab.(1) Månggudadyrkarna förebrådde dem för detta, varpå Gud, den Upphöjde, uppenbarade denna vers. [al-Suyuti & al-Mahalli]
Det har också, mer ingående, berättats att Abdullah och hans män återvände till Medina med sina fångar, och deras kameler och varor. Han lade undan en femtedel av bytet för Profetens räkning och fördelade återstoden mellan sig själv och sina följeslagare. Men Profeten vägrade att ta emot något och sade: ”Jag befallde er inte att strida under den helgade månaden” och därför trodde de skyldiga att de var fördömda. Deras bröder i Medina förebrådde dem för att ha kränkt rajab, medan judarna sade att detta var ett dåligt omen för Profeten, och Quraysh började vitt och brett sprida ut nyheten att Muhammed hade gjort sig skyldig till helgerån. Då kom uppenbarelsen: De frågar dig om den heliga månaden, om att strida i den. Säg: »Att strida i den är en svår synd, men att utestänga andra från Guds väg och förneka Honom, att stänga Den heliga moskén och driva ut dess besökare därifrån är värre inför Gud. Ja, förtryck är värre än döden.« Profeten tolkade detta som en bekräftelse på det hävdvunna förbudet att föra krig under den helgade månaden, men med undantag för detta särskilda fall. Han befriade därför Abdullah och hans följeslagare från den fruktan som tyngde dem och gick med på att ta emot en femtedel av bytet för samfundets allmänna bästa. [Lings]
De kommer inte att upphöra att strida mot er, förrän de förmått er att lämna er religion: Här finns en antydan om att de som lever i tanklöshet (ghafla) försöker locka dig bort från Gud och vill att du ska leva i tanklöshet precis som de. De kommer inte att nöja sig förrän de lyckas bryta din vilja och du återvänder till ditt tidigare tillstånd. Men den som bryter sitt avtal med Gud fördärvar sitt hjärta. [al-Qushayri]
- (1) En av de heliga månaderna, ö.a.