كَانَ ٱلنَّاسُ أُمَّةٗ وَٰحِدَةٗ فَبَعَثَ ٱللَّهُ ٱلنَّبِيِّـۧنَ مُبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ وَأَنزَلَ مَعَهُمُ ٱلۡكِتَٰبَ بِٱلۡحَقِّ لِيَحۡكُمَ بَيۡنَ ٱلنَّاسِ فِيمَا ٱخۡتَلَفُواْ فِيهِۚ وَمَا ٱخۡتَلَفَ فِيهِ إِلَّا ٱلَّذِينَ أُوتُوهُ مِنۢ بَعۡدِ مَا جَآءَتۡهُمُ ٱلۡبَيِّنَٰتُ بَغۡيَۢا بَيۡنَهُمۡۖ فَهَدَى ٱللَّهُ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ لِمَا ٱخۡتَلَفُواْ فِيهِ مِنَ ٱلۡحَقِّ بِإِذۡنِهِۦۗ وَٱللَّهُ يَهۡدِي مَن يَشَآءُ إِلَىٰ صِرَٰطٖ مُّسۡتَقِيمٍ٢١٣
Fordom voro menniskorna en enda församling (af samma tro). Sedan vordo de oeniga och då sände Gud profeterna i egenskap af salighetens budbärare och varnare, samt uppenbarade genom dem Skriften, som innehöll sanningen, så att Han skulle döma emellan menniskorna öfver deras tvistepunkter. Endast de tvistade (om sanningen), hvilka redan undfått den, sedan tydliga uppenbarelser kommit till dem, af afund till hvarandra. Då ledde Gud genom sin makt de troende till insigt i det, hvaröfver de tvistade, ty Gud leder hvem Han vill på den rätta vägen.
Människorna voro en enda menighet, och Gud skickade profeterna som glädjebudbärare och varnare och nedsände med dem skriften med sanningen för att så döma mellan människorna om det, som de tvistade om. Och just de, som fått den, tvistade om den av förhävelse inbördes, sedan de klara vittnesbörden kommit dem till del. Men Gud ledde med sitt bud dem, som trodde, till den sanning, som de tvistade om; ty Gud leder vem han vill på en rätt väg.
MÄNNISKORNA utgjorde en gång ett enda samfund, [men då splittring uppstod] sände Gud profeterna som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, och med dem [sände Han] uppenbarelsen med sanningen för att avgöra de frågor som människorna blivit oense om. [Uppenbarelsens] mottagare blev oense om dess innehåll först sedan de hade nåtts av de klara vittnesbörden - av inbördes ovilja och avund. Men Gud vägledde de troende i det som de med Hans tillåtelse hade kommit till skiljaktiga meningar om - Gud leder den Han vill till en rak väg.
Menniskorna voro bekännare af en lära, och Gud sände profeter, bebådare af glädje, och hotande förmanare, och nedsände jemte dem skriften med sanningen, att hon skulle dömma emellan memniskorna uti det hvaruti de ej öfverensstämde; och ingen tvistade om henne, utom de som fingo henne; af hat till hvarandra, sedan de tydliga bevisen kommit till dem. Men Gud har vägledt dem som tro, genom Sin vilja, till den sanning om hvilken de tvistade. Och Gud vägleder hvem Han behagar på en rätt väg.
Människorna var ett enda samfund, och Gud skickade Profeterna som glädjebudbärare och varnare, och med dem sände Han Skriften med sanningen för att döma mellan människorna om det som de tvistade om. Och just de som fått den blev oense om den – av inbördes avund – efter att de klara bevisen kommit dem till del. Men Gud vägledde de troende, genom Sitt bud, till sanningen om det som de tvistade om; ja, Gud leder vem Han vill på en rak väg.
Kommentar
Människorna var ett enda samfund: Ibn Abbas och Qatada sade: ”De som här avses med människorna är de generationer som levde mellan Adam och Noa, frid vare med dem.” När senare generationer blev oense skickade Gud Profeterna som glädjebudbärare och varnare. Och just de som fått den, blev oense om den – av inbördes avund – efter att de klara bevisen kommit dem till del. Skriften sändes för att döma mellan dem, men drivna av girig strävan efter jordisk vinning använde de den i stället till att befästa sin oenighet. Genom Sitt bud: Det vill säga, genom Sitt påbud eller genom Sin vilja och godhet. [al-Baydawi]