يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّاسُ ٱعۡبُدُواْ رَبَّكُمُ ٱلَّذِي خَلَقَكُمۡ وَٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِكُمۡ لَعَلَّكُمۡ تَتَّقُونَ٢١

Dyrken, I menniskor! eder Herre, som har skapat Eder och dem, som varit före Eder, så kunnen I kanhända frukta Gud,

— Tornberg

Människor, dyrken eder Herre, som skapat eder och dem, som levat före eder, för den händelse I månden frukta Gud,

— Zetterstéen

MÄNNISKOR! Tillbe er Herre, som har skapat er och dem som levde före er - kanske skall er gudsfruktan [fördjupas] -

— Bernström

O, menniskor! dyrker eder Herra som skapat eder, och dem som voro före eder, på det att J mågen frukta Honom;

— Crusenstolpe

Människor, dyrka er Herre, som skapat er och dem som levde före er, för att ni ska frukta Gud,

— Zamzam förlag

Kommentar

För att ni ska frukta Gud: Denna sats kan vara knuten till ”dyrka er Herre”, och betydelsen blir då: Dyrka er Herre i hopp om att få sluta er till de gudfruktigas led. Han uppmärksammar människan på att gudsfruktan är vägfararens slutgiltiga destination – gudsfruktan innebär att avsäga sig allt utom Gud, den Upphöjde – att tjänaren inte ska låta sig bedras av sin dyrkan och att han bör pendla mellan hopp och rädsla. Satsen kan också vara knuten till ”som skapat er”, och betyder då: Han har skapat och format er på ett sådant sätt att man kan förvänta sig att ni ska vara gudfruktiga. Det har också sagts att det betyder: Han har skapat er för att ni ska frukta Gud. Versen tyder på att vägen till gudskännedom, kunskap om Hans enhet och det faktum att Han förtjänar att dyrkas går via reflektion över Hans verk, och slutsatser baserade på Hans manifesterade handlingar. Versen antyder också att tjänaren inte förtjänar någon belöning för att han dyrkar Gud, eftersom han blivit ålagd att dyrka Gud av tacksamhet för de gåvor han redan har fått. Människan kan därför liknas vid en arbetare som har fått sin lön i förskott. [al-Baydawi]