وَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يَشۡرِي نَفۡسَهُ ٱبۡتِغَآءَ مَرۡضَاتِ ٱللَّهِۚ وَٱللَّهُ رَءُوفُۢ بِٱلۡعِبَادِ٢٠٧
En annan ibland menniskorna äfventyrar sitt lif (i striden), för att vinna Guds välbehag, och Gud är nådig emot sine tjenare.
Bland människorna finnes ock den, som säljer sitt liv av längtan efter Guds välbehag, ty Gud är huld emot tjänarne.
Det finns också den människa som är beredd att offra sig själv för att vinna Guds välbehag. - Gud ömmar för Sina tjänare.
Och ibland menniskorna finnes den, som gifver upp sitt eget lif, af begär att vara Gudi behaglig: också är Gud nådig emot tjenarena.
Bland människorna finns också den som säljer sitt liv av längtan efter Guds välbehag, och Gud är ömsint mot tjänarna.
Kommentar
Versen avser den som ger sitt liv i striden för Guds sak eller den som dödas när han påbjuder det som är gott och förbjuder det som är ont. Det har också sagts att versen handlar om Suhayb al-Rumi; när månggudadyrkarna tog honom till fånga och torterade honom för att tvinga honom att avsäga sig sin tro, höll han tålmodigt fast vid Gud och sade: ”Jag är en gammal man. Att jag är med er gagnar er inte och inte heller skadar det er om jag är mot er. Lämna mig och min religion och ta i stället alla mina ägodelar.” De godtog detta och lät honom gå. När han återvände till Medina mötte han Abu Bakr, må Gud vara nöjd med dem båda, som sade: ”Må din handel bli lönsam!” Suhayb svarade: ”Och må även din handel bli lönsam och må vi undvika förlust, men vad fick dig att säga så?” Abu Bakr svarade: ”Gud uppenbarade följande vers angående dig: Bland människorna finns också den som säljer sitt liv av längtan efter Guds välbehag, och Gud är ömsint mot tjänarna.” Gud är ömsint mot tjänarna: Han har givit dem evig lycka i utbyte mot några få handlingar; Han tvingar ingen själ över dess förmåga; den som är otrogen i hundra år och sedan ångrar sig blir förlåten och belönas i all evighet, och Han har givit dem mycket annat som vittnar om Hans ömsinthet. [al-Razi]