وَإِذَا تَوَلَّىٰ سَعَىٰ فِي ٱلۡأَرۡضِ لِيُفۡسِدَ فِيهَا وَيُهۡلِكَ ٱلۡحَرۡثَ وَٱلنَّسۡلَۚ وَٱللَّهُ لَا يُحِبُّ ٱلۡفَسَادَ٢٠٥

När han går bort ifrån dig, drager han omkring i landet, för att der öfva illgerningar, förstöra skörden och boskapen. Men Gud älskar ej det onda.

Och så snart han vänt ryggen till, skyndar han ut på jorden att anstifta ofärd därstädes och fördärva både alstring och avel, men Gud älskar ej ofärd.

När han lämnar [dig] ägnar han sig åt att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv och att skövla gröda på rot och frukterna av [människornas] mödor. - Och Gud är inte vän av oordning och sedernas fördärv. -

Och då han vänder ryggen till, skyndar han ut i landet att der tillställa förderf, och förstöra det som är sådt och det som är afladt; men Gud älskar icke förderfvet.

Och när han vänder sig bort ger han sig skyndsamt ut på jorden för att sprida fördärv och utplåna både växter och djur, men Gud älskar inte fördärv.