۞وَٱذۡكُرُواْ ٱللَّهَ فِيٓ أَيَّامٖ مَّعۡدُودَٰتٖۚ فَمَن تَعَجَّلَ فِي يَوۡمَيۡنِ فَلَآ إِثۡمَ عَلَيۡهِ وَمَن تَأَخَّرَ فَلَآ إِثۡمَ عَلَيۡهِۖ لِمَنِ ٱتَّقَىٰۗ وَٱتَّقُواْ ٱللَّهَ وَٱعۡلَمُوٓاْ أَنَّكُمۡ إِلَيۡهِ تُحۡشَرُونَ٢٠٣

Lofven Gud på bestämde dagar af valfartstiden. Om någon då skulle skynda att begifva sig ifrån Mina-dalen två dagar (före den vanliga bortgången), så skall det ej tillräknas honom såsom synd, och den som fördröjer sig, skall ock vara skuldfri, om han fruktar Gud. Frukta Gud och besinnen, att I skolen hos Honom församlas.

Åkallen ock Gud under några bestämda dagar! Om någon skulle bryta upp inom två dagar, så drabbar honom ingen skuld därför, och skulle någon dröja, så drabbar honom ingen skuld därför, blott han fruktar Gud. Frukten Gud och veten, att I skolen församlas hos honom!

Och prisa Gud under de [tre] fastställda dagarna; men den som beger sig iväg efter två dagar begår ingen synd och om någon stannar längre begår han [heller] ingen synd, om han fruktar [Gud i allt]. - Ja, frukta Gud [ni alla] och var förvissade om att ni skall samlas åter till Honom.

Och firer minnet af Gud under de räknade dagarne; men ho som påskyndar afresan från Mina-dalen inom tvenne dagar, det skall ej vara en synd för honom; och ho som dröjer efter, för honom skall det icke heller vara en synd, för den som fruktar Gud: frukter då Gud, och veter att hos Honom skolen J blifva samlade.

Och åkalla Gud under några bestämda dagar. Den som skyndar iväg efter två dagar begår ingen synd, och den som dröjer sig kvar begår inte heller någon synd, om han fruktar Gud. Frukta därför Gud, och vet att ni ska samlas hos Honom!