فَإِذَا قَضَيۡتُم مَّنَٰسِكَكُمۡ فَٱذۡكُرُواْ ٱللَّهَ كَذِكۡرِكُمۡ ءَابَآءَكُمۡ أَوۡ أَشَدَّ ذِكۡرٗاۗ فَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يَقُولُ رَبَّنَآ ءَاتِنَا فِي ٱلدُّنۡيَا وَمَا لَهُۥ فِي ٱلۡأٓخِرَةِ مِنۡ خَلَٰقٖ٢٠٠
När i så hafven afslutat edra ceremonier, så omtalen Gud (prisande Honom), så som I prisen edre fäder eller ännu mera. Af menniskorna säga somlige: "gif oss, o vår Herre! i denna verlden," och icke hafva de önskan att få någon del i det eviga lifvet.
Och när I fullgjort edra andaktsövningar, så åkallen Gud, såsom I ägnat edra fäder eder hågkomst, eller ännu ivrigare, ty bland människorna finnas de, som säga: »Herre, giv oss i detta livet!« men dessa få ingen andel i det tillkommande.
Och när ni har fullgjort de [föreskrivna] riterna, minns då Gud liksom ni minns era fäder, ja, minns Honom med djupare, innerligare känsla. Det finns människor som ber: "Herre! Ge oss det goda i detta liv!" och de skall inte ha någon del i det eviga livets goda.
Och då J fullbordat edra heliga bruk, ihågkommer Gud, liksom J kommen ihåg edra egna fäder, eller med en starkare hugkomst. Och mången ibland menniskorna säger: o, Herre! gif oss vår andel uti denna verlden; men icke skall denne hafva någon andel i det tillkommande lifvet.
När ni har fullgjort era riter ska ni minnas Gud, såsom ni brukade minnas era fäder, nej, ännu ivrigare. Bland människorna finns nämligen de som säger: »Herre, ge oss i detta liv!« men de får ingen del av det tillkommande.
Kommentar
När ni har fullgjort era riter ska ni minnas Gud, såsom ni brukade minnas era fäder, nej, ännu ivrigare: När ni har avslutat vallfärdens riter ska ni åkalla Gud i större utsträckning än vad ni brukade åkalla era förfäder. Under okunnighetens tid brukade araberna nämligen stanna till vid Mina, mellan moskén och berget, för att skryta om sina förfäder. [al-Baydawi]
Andra har sagt att orden: ska ni minnas Gud, såsom ni brukade minnas era fäder, ska tolkas som att man ska kalla på Gud på samma sätt som ett litet barn kallar på sina föräldrar – i ett tillstånd av fullständig hjälplöshet, beroende och förtröstan. [al-Qurtubi]
Bland människor finns nämligen de som säger: ”Herre, ge oss i detta liv”: När månggudadyrkarna utförde vallfärden brukade de endast be Gud om jordiska ting och de får därför ingenting i det tillkommande livet. [al-Baghawi]
Fakhr al-Din al-Razi nämner att andra har sagt att detta även gäller vissa troende som endast ber Gud om världsliga ting, och att sådana böner – som annars är fullt tillåtna – på en sådan helig plats blir syndiga, eftersom de i stället borde be om fullständig och evig lycka i det tillkommande livet. [al-Razi]