أُحِلَّ لَكُمۡ لَيۡلَةَ ٱلصِّيَامِ ٱلرَّفَثُ إِلَىٰ نِسَآئِكُمۡۚ هُنَّ لِبَاسٞ لَّكُمۡ وَأَنتُمۡ لِبَاسٞ لَّهُنَّۗ عَلِمَ ٱللَّهُ أَنَّكُمۡ كُنتُمۡ تَخۡتَانُونَ أَنفُسَكُمۡ فَتَابَ عَلَيۡكُمۡ وَعَفَا عَنكُمۡۖ فَٱلۡـَٰٔنَ بَٰشِرُوهُنَّ وَٱبۡتَغُواْ مَا كَتَبَ ٱللَّهُ لَكُمۡۚ وَكُلُواْ وَٱشۡرَبُواْ حَتَّىٰ يَتَبَيَّنَ لَكُمُ ٱلۡخَيۡطُ ٱلۡأَبۡيَضُ مِنَ ٱلۡخَيۡطِ ٱلۡأَسۡوَدِ مِنَ ٱلۡفَجۡرِۖ ثُمَّ أَتِمُّواْ ٱلصِّيَامَ إِلَى ٱلَّيۡلِۚ وَلَا تُبَٰشِرُوهُنَّ وَأَنتُمۡ عَٰكِفُونَ فِي ٱلۡمَسَٰجِدِۗ تِلۡكَ حُدُودُ ٱللَّهِ فَلَا تَقۡرَبُوهَاۗ كَذَٰلِكَ يُبَيِّنُ ٱللَّهُ ءَايَٰتِهِۦ لِلنَّاسِ لَعَلَّهُمۡ يَتَّقُونَ١٨٧
Det är för Eder lofligt, att under faste-nätterna umgås med edra hustrur; de äro eder klädnad och I ären deras klädnad. Gud visste, att I förfördeladen edra personer (genom brott mot Guds bud om fastan). Derföre emottog Han eder ånger och förlät Eder. Plägen då umgänge med dem, i afsigt att vinna det som Gud bestämt åt Eder (barn), samt äten och dricken, till dess att I kunnen urskilja den hvita tråden ifrån den svarta af dagbräckningen. Hållen derefter fasta ända till natten, och kommen icke vid edra hustrur, sålänge som I vistens i bönehusen. Dessa äro Guds stadgar: förnärmen dem ej. Det är på detta sätt, som Gud gör sina uppenbarelser tydliga för menniskorna, så att de skola frukta Honom.
Det är tillåtet för eder att om natten under fastan hava umgänge med edra hustrur; de äro en klädnad för eder, och I ären en klädnad för dem. Gud vet, att I bedrogen eder själva; därför har han misskundat sig över eder och haft undseende med eder. Så besöken dem nu och vinnläggen eder om vad Gud föreskrivit eder; äten och dricken, tills en vit tråd i dagbräckningen tydligt skiljer sig från en svart! Iakttagen sedan fullständig fasta till nattens inbrott och besöken dem ej, så länge I ägnen eder åt andaktsövningar i templen! Detta är Guds stadgar; träden dem alltså icke för nära! Så förklarar Gud sina tecken för människorna, för den händelse de månde frukta Gud.
NATTETID under fastan är det tillåtet för er att komma nära era hustrur. De är en klädnad för er och ni är en klädnad för dem. Gud vet att ni här misstog er och Han vänder Sig till er i Sin barmhärtighet och befriar er från denna börda. Det är rätt om ni ligger hos dem och söker det som Gud har anvisat åt er; och ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll den tills natten faller på. Men undvik beröring med dem då ni drar er tillbaka till moskén för meditation.
Tillåtet är för eder att natten under fastan hafva samlag med edra hustrur. De äro en klädnad för eder, och J ären en klädnad för dem. Gud vet att J bedrogen eder sjelfve, derföre har Han vändt sig till eder, och förlåtit eder. Alltså, omfamner dem nu; och varer begärlige efter det som Gud föreskrifvit edet. Och äter och dricker till dess, vid dagbräckningen, en hvit tråd tydligt urskiljes af eder ifrån en svart tråd; fullborder sedan fastan intill natten; och ej mågen J hafva beröring med dem, utan varer trägne uti templen. Desse äro Guds stadgar; alltså mågen J ej träda dem för nära. Sålunda utvisar Gud för menniskorna sina tecken, att de må frukta Honom.
Det är tillåtet för er att, om natten under fastan, ha umgänge med era hustrur; de är en klädnad för er, och ni är en klädnad för dem. Gud vet att ni bedrog er själva, och Han har tagit emot er ånger och haft överseende med er. Ni kan därför ha umgänge med dem nu, och sträva efter det som Gud har föreskrivit för er. Ät och drick, till dess att ni tydligt kan skilja en vit tråd i gryningen från en svart. Fullfölj sedan fastan fram till nattens inbrott, och gå inte för att ha umgänge med dem när ni har dragit er tillbaka till moskéerna. Sådana är Guds gränser, och ni ska inte närma er dem! Så klargör Gud Sina tecken för människorna, för att de ska frukta Gud.
Kommentar
Till en början var det tillåtet att äta, dricka och ha umgänge med sina makar fram till dess att man förrättat nattbönen (ʿishā´) eller till dess att man somnat även om man inte hade förrättat nattbönen. När man bett nattbönen, eller om man fallit i sömn innan dess, var det inte tillåtet att äta, dricka eller ha umgänge med makarna. Vid ett tillfälle hade Umar, må Gud vara nöjd med honom, umgänge med sin hustru efter att han bett nattbönen, och när han tvättat sig började han gråta och förebrå sig själv. Han gick till Profeten ﷺ och sade: ”Guds Sändebud, jag ber Gud och dig förlåta mig för detta snedsteg. Jag gick till min hustru efter att jag hade förrättat nattbönen och hon doftade så gott att jag lät mig förföras och hade samlag med henne. Finner du något som kan ursäkta min handling?” Profeten ﷺ sade: ”Umar, det anstår dig inte att göra så.” Flera män reste sig då och bekände att de hade gjort samma sak, och därefter uppenbarades: Det är tillåtet för er att, om natten under fastan, ha umgänge med era hustrur; de är en klädnad för er, och ni är en klädnad för dem. Gud vet att ni bedrog er själva: Han vet att ni bedrog er själva och att ni gjorde orätt mot er själva när ni hade umgänge med era hustrur efter nattbönen. [al-Baghawi ]
Sträva efter det som Gud har föreskrivit för er: Det vill säga, sträva efter att få barn, alternativt, sträva efter att göra det som Koranen påbjuder eller sträva efter att finna Allmaktens natt. [Ibn Kathir]
Till dess att ni tydligt kan skilja en vit tråd i gryningen från en svart: Det vill säga, till dess att ni kan skilja dagens ljus från nattens mörker. Ordet tråd används här eftersom gryningsljuset och nattens mörker inledningsvis syns som en vit och en svart utsträckt tråd. Och gå inte för att ha umgänge med dem när ni har dragit er tillbaka till moskéerna: iʿtikāf är att avse att vistas i en moské för att dyrka Gud och detta är sunna, men det är bara tillåtet att göra det i en moské. Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade att Profeten ﷺ brukade tillbringa (yaʿtakifu) de tio sista dagarna av ramadan i moskén ända till dess att Gud, den Upphöjde, tog honom till Sig, och därefter brukade hans hustrur göra samma sak. Anledningen till att versen uppenbarades var att några av följeslagarna, som brukade dra sig tillbaka till moskén för att dyrka Gud, ibland gick hem för att ha intimt umgänge med sina hustrur. När de var klara tvättade de sig och gick tillbaka till moskén. Versen ålade dem att avstå från att göra så, natt som dag, ända till dess att de fullbordat sin iʿtikāf. [al-Baghawi]
al-Wasiti sade: ”iʿtikāf är att lägga band på den lägre själen, tygla kroppens alla delar och att ta vara på tiden. Därefter hör du till dem som iakttar iʿtikāf var du än befinner dig.” [al-Sulami]