يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ كُتِبَ عَلَيۡكُمُ ٱلصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى ٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِكُمۡ لَعَلَّكُمۡ تَتَّقُونَ١٨٣
Fasta är föreskrifven Eder, I troende, på samma sätt som den har föreskrifvits edre föregångare, på det att I måtten. frukta Gud.
I, som tron, det har föreskrivits eder att fasta, likaväl som det föreskrivits dem, som levat före eder, för den händelse I månden frukta Gud,
TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er - kanske skall ni frukta Gud.
O, J som tron! fastan är föreskrifven eder, liksom hon var föreskrifven dem som voro före eder, på det att J mågen frukta Gud:
Troende, det har föreskrivits er att fasta, på samma sätt som det föreskrivits dem som levde före er – för att ni ska frukta Gud –
Kommentar
Fasta: Den ursprungliga betydelsen av ṣawm, fasta, är att avstå. Tystnad, ṣamt, kallas ṣawm, eftersom man avstår från att tala, och när vinden mojnar säger man ṣāmat al-rīḥ. [al-Razi]
Fasta: I den gudomliga lagen innebär fastan att avstå från allt som bryter den under dygnets ljusa timmar. [al-Baydawi]
På samma sätt: Fastan har också föreskrivits alla tidigare Profeter och samfund. Det nämns här för att underlätta fastan för oss, eftersom det är lättare att bära en börda när man vet att andra burit samma börda. [al-Razi]
För att ni ska frukta Gud: För att ni ska skydda er från synd, eftersom fastan tyglar begären som i sin tur är roten till all synd. [al-Baydawi]
Fastan är av två slag: den yttre fastan, som innebär avsikten att fasta och att avstå från allt som bryter fastan, och den inre fastan, vilken innebär att skydda hjärtat från allt som skadar det. Därefter att skydda själen från det familjära och slutligen att skydda det allra innersta (al-sirr) från att lägga märke till något annat än Gud. För att gudstjänarnas (al-ʿābidīn) fasta ska bli fullkomlig bör de skydda tungan från att baktala och ögat från att kasta misstänksamma blickar. Gudskännarnas (al-ʿārifīn) fasta består i att skydda det allra innersta från att skåda något annat än Honom. Den som endast avhåller sig från det som bryter fastan avslutar sin fasta vid nattens inbrott, men den som avstår från allt utom Gud avslutar inte sin fasta förrän han skådar Sanningen. Profeten ﷺ sade: ”Inled fastan och avsluta den när ni ser den.” De insiktsfulla (ahl al-taḥqīq) har sagt att pronomenet hi i ru’yatihi refererar till Gud.(1) Medan de lärda har sagt att det betyder: ”Inled fastan när ni ser nymånen i ramadan och avsluta den när ni ser nymånen i shawwal. ” [al-Qushayri]
- (1) Det vill säga, inled fastan och avsluta den när ni ser Honom, ö.a.