يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ كُتِبَ عَلَيۡكُمُ ٱلۡقِصَاصُ فِي ٱلۡقَتۡلَىۖ ٱلۡحُرُّ بِٱلۡحُرِّ وَٱلۡعَبۡدُ بِٱلۡعَبۡدِ وَٱلۡأُنثَىٰ بِٱلۡأُنثَىٰۚ فَمَنۡ عُفِيَ لَهُۥ مِنۡ أَخِيهِ شَيۡءٞ فَٱتِّبَاعُۢ بِٱلۡمَعۡرُوفِ وَأَدَآءٌ إِلَيۡهِ بِإِحۡسَٰنٖۗ ذَٰلِكَ تَخۡفِيفٞ مِّن رَّبِّكُمۡ وَرَحۡمَةٞۗ فَمَنِ ٱعۡتَدَىٰ بَعۡدَ ذَٰلِكَ فَلَهُۥ عَذَابٌ أَلِيمٞ١٧٨
Vedergällningsrätten är Eder medgifven, I troende, för mördade; fri för fri, träl för träl och qvinna för qvinna. Men om något efterskänkes mördaren af hans broder (blods- hämnaren), så skall han med mildhet behandlas och redligen (sin bot) betala. Detta är en mildring och ett nådebevis ifrån eder Herre. Men den som det oaktadt öfverträder detta budet, han får ett pinsamt straff.
I, som tron, det har föreskrivits eder blodshämnd i fråga om de dräpta, fri för fri, slav för slav och kvinna för kvinna, men om någon får den på ett eller annat sätt efterskänkt å broderns sida, må dock saken fullföljas på tillbörligt sätt och böter till denne ärligen erläggas. Detta är en lindring och ett barmhärtighetsbevis från eder Herre, men den, som hädanefter begår en överträdelse, väntar ett plågsamt straff.
TROENDE! I fall av blodsutgjutelse skall [regeln om] rättvis vedergällning gälla för er: den frie mannen [skall stå till svars] för [dråp på] en fri man, slaven för [dråp på] en slav, kvinnan för [dråp på] en kvinna. Och om en broder till honom vill efterskänka en del [av gärningsmannens skuld], skall en uppgörelse ingås i vederbörliga former och frågan om erläggande av skadestånd lösas i godo. Denna [regel] är en nåd från er Herre för att lätta era bördor. Den som hädanefter bryter lagen har därför ett plågsamt straff att vänta.
O, J som tron! vedergällningsrätten är föreskrifven eder i anseende till de dräpte: den frie för den frie, och slafven för slafven, och qvinnan för qvinnan; men den, till hvilken något blifver eftergifvet af hans broder, må varda förföljd för skadeersättning enligt hvad som är rätt, och blifva ålagd böter med billighet. Detta är en lättnad från eder Herra och en barmhertighet; och den som derefter öfverträder, han skall lida ett plågsamt straff.
Troende, det har föreskrivits er att ni ska vedergälla dem som dödats, en fri man för en fri man, en slav för en slav och en kvinna för en kvinna, men om en broder avsäger sig rätten att utkräva något av vedergällningen ska saken fullföljas på tillbörligt sätt och betalningen av skadestånd lösas i godo. Detta är en lättnad från er Herre och barmhärtighet, men den som begår en överträdelse efter detta ska få ett plågsamt straff.
Kommentar
Under okunnighetens tid hade en konflikt mellan två närliggande arabiska grupperingar lett till blodsspillan. Den ena av dem var mäktigare än den andra och svor en ed att de som hämnd skulle döda en fri man för en slav och en man för en kvinna. I samband med islams ankomst gick de till Guds Sändebud ﷺ för att få klarhet i hur saken skulle avgöras. Denna vers uppenbarades då och han ﷺ ålade dem att vara rättvisa. [al-Baydawi]
Straff kan bara utmätas av auktoriteterna och denna vers förbjuder individer att ta lagen i egna händer. Ett mord lägger mördarens öde i händerna på offrets närmsta släkt, som kan (1) kräva att auktoriteterna utkräver vedergällning (qiṣāṣ), (2) ta emot skadestånd (diya) eller (3) förlåta förövaren. När ett av valen (vedergällning eller skadestånd) implementerats upphävs det andra. När de närmast anhöriga har tagit emot skadestånd kan de inte längre kräva vedergällning och vice versa. Det islamiska rättssystemet kännetecknas inte av hämnd, utan av proportionalitet mellan brott och straff. [Dagli et al.]
Men om en broder avsäger sig rätten: Det vill säga, om den vars broder har blivit mördad avsäger sig rätten till vedergällning ska han i stället be om ersättning från gärningsmannen, och gärningsmannen ska i sin tur betala det som åligger honom inom den avsatta tiden och utan att försöka förhandla ner priset. Detta är en lättnad från er Herre: På grund av att det underlättar och är till större gagn för er. Det har också sagts att judarna bara hade vedergällningen och att de kristna bara hade skadestånd och att detta samfund fick välja mellan vedergällning och skadestånd som en lättnad från Gud. Men den som begår en överträdelse efter detta: Den som dödar gärningsmannen efter att ha avsagt sig rätten till vedergällning och efter att ha tagit emot skadestånd. Ska få ett plågsamt straff: I det tillkommande livet. Det har också sagts att det är i detta liv och att straffet består i att han själv ska dödas. Profeten ﷺ sade: ”Jag förlåter inte någon som tar ett liv efter att ha tagit emot skadestånd.” [al-Baydawi]
Versen är också ett bevis för att gärningsmannen fortfarande betraktas som muslim, eftersom Gud, den Upphöjde, säger: Troende, det har föreskrivits er att ni ska vedergälla dem som dödats, och i slutet av versen säger Han: men om en broder avsäger sig rätten, och det som avses här är broderskapet i islam. [al-Baghawi]