وَمَثَلُ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ كَمَثَلِ ٱلَّذِي يَنۡعِقُ بِمَا لَا يَسۡمَعُ إِلَّا دُعَآءٗ وَنِدَآءٗۚ صُمُّۢ بُكۡمٌ عُمۡيٞ فَهُمۡ لَا يَعۡقِلُونَ١٧١
Den som förmanar de otrogne kan liknas vid den, som ropar på fänad, hvilken hörer endast ljudet och skriet (utan att kunna fatta orden): döfve, dumbe, blinde, förstå de ingen ting.
Det är med dem, som äro otrogna, liksom med dem, som ropa till varelser, de där ej uppfatta annat än rop och skrik, döva, dumba och blinda, så att de ingenting förstå.
De som vägrar att lyssna till sanningen kan liknas vid [får] som hör [herdarnas] rop utan att förstå vad de betyder. Eftersom de inte använder sitt förstånd [förblir de] döva, stumma och blinda.
Men de, hvilka icke tro, äro like en som ropar till den som icke hör annat än rop och ljud: döfve, dumbe, blinde, icke skola de förstå.
De som förnekar sanningen kan liknas vid den som ropar till varelser, som inte hör annat än rop och skrik; döva, stumma och blinda kan de ingenting förstå.
Kommentar
Ropar: Naʿq är det rop som fåraherden utstöter för att påkalla fårens uppmärksamhet. Versen kan antingen syfta på Muhammeds ﷺ relation till dem som förnekar sanningen, som då kan liknas vid relationen mellan en herde och en fårskock som bara hör rop och skrik och inte förstår ordens innebörd,(1) eller på relationen mellan månggudadyrkarna och deras avgudar. Den som ber till en avgud är då som en fåraherde som ropar på får. Det har också sagts att det betyder: Relationen mellan dem som förnekar sanningen och deras avgudar är som den som ropar uppe i bergen. Han hör inget annat än ekot av sina egna ord, och på samma sätt förhåller det sig med den som ber till en avgud; det är bara han själv som hör vad han säger. [al-Baghawi]
Om du förkastar all tro, går den högsta visdomen och de välgörande föreskrifterna förlorade för dig. Du är då som ett stumt djur som hör ljud men som inte kan skilja mellan olika nyanser av betydelser eller subtila skillnader i värderingar. I 2:18 sägs att de som förnekar sanningen är döva, stumma och blinda och att de inte kan vända om. Konsekvensen av att de inte använder sitt förnuft blir att de saknar visdom. [Abdullah Yusuf Ali]
När begären slår rot i hjärtat är det svårt att bota och behandla det. De som är djupt försjunkna i tanklöshet gagnas inte av påminnelser och låter sig inte skrämmas av hot eller varningar. Den som förmanar dem är därför som den som ropar på boskap som inte hör annat än rop och skrik. Begären har förblindat dem och gjort dem oförmögna att höra. al-Busiri skriver: ”När begären tar hjärtat i besittning dräper de dig eller drar vanära över dig.” [Ibn Ajiba]
- (1) Enligt denna tolkning är det underförstått att ordet ”förmanare” har utelämnats, och att betydelsen är: Den som förmanar dem som förnekar sanningen kan liknas vid den som ropar… I de tolkningar som följer finns däremot inga underförstådda ord, ö.a.