مَثَلُهُمۡ كَمَثَلِ ٱلَّذِي ٱسۡتَوۡقَدَ نَارٗا فَلَمَّآ أَضَآءَتۡ مَا حَوۡلَهُۥ ذَهَبَ ٱللَّهُ بِنُورِهِمۡ وَتَرَكَهُمۡ فِي ظُلُمَٰتٖ لَّا يُبۡصِرُونَ١٧
De likna den, som har upptändt en eld, och så snart den upplyst hvad som är omkring honom, slocknar den. Gud har borttagit deras ljus och lemnat dem i ett mörker, så att de intet urskilja kunna.
Det är med dem liksom med sådana, som tända sig en eld — när den upplyst vad som finnes omkring dem, tager Gud ljuset från dem och lämnar dem i mörker, så att de ej kunna se,
De kan liknas vid en [man] som tänder en eld, och då elden lyser upp [alla] som står omkring, tar Gud ifrån dem deras ljus och lämnar dem i mörker så att de ingenting kan se -
De äro like den som vill upptända en eld, och då den upplyst hvad som är omkring honom ….. Gud borttager deras ljus och lemnar dem i mörker; de skola ej se:
De kan liknas vid sådana som tänder sig en eld – när den upplyst vad som finns omkring dem, tar Gud ljuset från dem och lämnar dem i mörker så att de inte kan se,
Kommentar
Liknelser har en större inverkan på hjärtat än rena beskrivningar och det beror på att en liknelse jämför det som är otydligt med det som är tydligt och det som är frånvarande med det som är närvarande för att därmed uppnå en bättre förståelse för sakens natur och framkalla överensstämmelse mellan sinne och tanke. Kan du inte se att en uppmuntran till tro, som inte framställs genom en liknelse, påverkar hjärtat mindre, än när tron liknas vid ljus? På samma sätt förhåller det sig med otro när den inte liknas vid mörker. Och när man beskriver något som svagt och liknar det vid ett spindelnät har det en större inverkan än om det bara beskrivs som svagt utan en liknelse. Det är av denna anledning som Gud, den Upphöjde, har framställt liknelser i Sina uppenbarade Skrifter: Dessa liknelser framställer Vi för människorna. [K. 29:43] Efter att ha beskrivit hycklarnas sanna natur följde Han upp det med att framställa två liknelser för att ytterligare avslöja och förtydliga deras tillstånd. [al-Razi]
Människan ville ha ljus och tände en eld. Elden lyste upp omgivningen och vann bifall från dem som stod runt omkring den. Men det varade inte länge. När lågan oundvikligen slocknade var mörkret mer kompakt än tidigare och de gick alla vilse. Hyckleri, bedrägeri, högmodiga kompromisser med ondska, cynism och falskhet kan vinna tillfälligt bifall, men trons och uppriktighetens sanna ljus saknas och måste därför resultera i vilsenhet och fördärv för alla som berörs. I sin bestörtning kan de inte tala med eller höra varandra och de kan inte heller se. De slutar därför som de som medvetet förnekar tron; stumma, döva och blinda trevar de sig fram. [Abdullah Yusuf Ali]
Syftet med denna liknelse och den som följer nedan är att dela in hycklarna i två grupper. Å ena sidan fanns det sådana i vilka otron var djupt förankrad. De hade knappt något intresse för islam, men låtsades vara muslimer drivna av värdsliga motiv. Koranen jämför dem med en man, som efter att ha funnit ljus förlorar det igen, och blir lämnad i mörker. Å andra sidan fanns det sådana som erkände islam som en sann religion och som ibland ville vara uppriktiga muslimer, men hindrades av sina världsliga intressen, och förblev därför i ett evigt tillstånd av tvekan och tvivel. De har liknats vid män som fångats av ett åskväder och som rör sig ett eller två steg framåt när blixten lyser upp deras omgivning, men som stannar upp igen när ljuset försvinner. [Muhammed Shafi]