إِنَّمَا يَأۡمُرُكُم بِٱلسُّوٓءِ وَٱلۡفَحۡشَآءِ وَأَن تَقُولُواْ عَلَى ٱللَّهِ مَا لَا تَعۡلَمُونَ١٦٩
som endast bjuder Eder, att göra hvad ondt och skamligt är, samt att I skolen säga om Gud det, som I icke veten.
Han bjuder eder blott att begå synd och skändlighet och att påbörda Gud vad I icke veten.
Han uppmuntrar er [att begå] onda och skamlösa handlingar och [uppmanar er] att påstå om Gud sådant som ni inte kan veta något om.
Han skall anbefalla eder blott det som är ondt och brottsligt, och att säga om Gud hvad J icke veten.
Han uppmanar er endast att begå onda och skamlösa handlingar och att säga sådant om Gud som ni inte vet.
Kommentar
Onda: Ordet sū’, är sådana handlingar som bedrövar den som utför dem. [al-Baghawi].
Onda: inkluderar alla onda handlingar, både dem som utförs med kroppens olika delar och de som utförs i hjärtat. Skamlösa handlingar: Faḥshā’ är de värsta slaget av onda handlingar. Att säga sådant om Gud som ni inte vet: Detta kan vara den värsta av alla skamlösa handlingar. Att beskriva Gud på ett otillbörligt sätt hör nämligen till de allra svåraste synderna. Denna vers kan därför ses som en förklaring till: Följ inte i Satans fotspår, det vill säga, Satan kallar er till att begå små och stora synder och till otro och vanföreställningar om Gud. [al-Razi]
Satans uppmaningar till människan är av sex slag. Det första är att kalla människan till otro, att sätta andra vid Guds sida och att visa fiendskap mot Sändebuden, och detta är hans största önskan. Det andra är att kalla henne till klandervärda religiösa innovationer (bidʿa), och detta är honom kärare än trots och synd, eftersom syndaren är medveten om att han felar och därför kan ångra sig, medan den som förändrar religionen inte ångrar sig, då han tror att det han gör är rätt och riktigt. Misslyckas han med detta går han vidare och kallar människan till att begå svåra synder (kabā’ir). Om inte heller detta är möjligt går han vidare och kallar henne till att begå mindre synder (ṣaghā’ir), som, om de samlas på hög, blir till svåra synder. Misslyckas han med detta, går han vidare och försöker sysselsätta människan med sådant som är tillåtet och som varken är förknippat med belöning eller straff. Om inte heller detta är möjligt går han vidare och försöker distrahera henne från det som är bättre med det som är bra, i hopp om att därefter kunna locka henne från det som är bra till det som är ont. Till det onda Satan lockar den troende att göra hör, paradoxalt nog, ibland, att överge det som är lätt och bra för att göra det som är ansträngande och bättre, som att be hundra rakʿa i stället för två, för att den allt tyngre uppgiften ska leda till att hon helt och hållet överger alla former av lydnad. [Haqqi]