إِنَّ فِي خَلۡقِ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضِ وَٱخۡتِلَٰفِ ٱلَّيۡلِ وَٱلنَّهَارِ وَٱلۡفُلۡكِ ٱلَّتِي تَجۡرِي فِي ٱلۡبَحۡرِ بِمَا يَنفَعُ ٱلنَّاسَ وَمَآ أَنزَلَ ٱللَّهُ مِنَ ٱلسَّمَآءِ مِن مَّآءٖ فَأَحۡيَا بِهِ ٱلۡأَرۡضَ بَعۡدَ مَوۡتِهَا وَبَثَّ فِيهَا مِن كُلِّ دَآبَّةٖ وَتَصۡرِيفِ ٱلرِّيَٰحِ وَٱلسَّحَابِ ٱلۡمُسَخَّرِ بَيۡنَ ٱلسَّمَآءِ وَٱلۡأَرۡضِ لَأٓيَٰتٖ لِّقَوۡمٖ يَعۡقِلُونَ١٦٤
Sannerligen, i himlarnes och jordens byggnad, i nattens och dagens omvexling, i skeppet, som far på hafvet, lastadt med nyttiga ting för menniskorna, i vattnet, som Gud nedsänder ifrån himmelen, hvarmed Han återgifver lif åt jorden, sedan den uttorkat, och uppfriskar alla slag af djur på den, och i vindarnes och molnens rörelse, som mellan himmel och jord göra tjenst åt menniskorna, äro tecken (som bevisa Guds enhet) för förnuftiga menniskor.
I himlarnas och jordens skapelse, i nattens och dagens växling, i skeppet, som seglar på havet med sådant, som länder människorna till gagn, i vattnet, som Gud nedsänt från himmelen och varmed han giver jorden liv efter hennes dvala, i alla de kräk han kringspritt på henne, i vindarnas omkastningar och i molnen, som fått sig ålagt att fara mellan himmel och jord, finnas sannerligen tecken för människor, som hava förstånd.
I skapelsen av himlarna och jorden, i växlingen mellan natt och dag, i skeppen som plöjer haven [lastade] med det som är till nytta för människorna, i regnet som Gud sänder ned och därmed ger nytt liv åt den jord som varit död och låter djur av alla de slag befolka den och i vindarnas och molnens rörelser, drivna mellan himmel och jord i bestämda banor - [i allt detta] ligger förvisso budskap till dem som använder sitt förstånd.
Sannerligen, himlarnes och jordens skapelse, och omvexlingen af natt och dag, och skeppet som löper på hafvet, med det som gagnar menniskorna, och hvad Gud nedsänder från himmelen af vatten, hvarigenom Han sätter lif i jorden efter hennes dvala, och sprider omkring derpå alla möjliga djur, och vindarnes förändring, och molnen som nödgas göra tjenst emellan himmel och jord, äro visserligen tecken för menniskor med förstånd.
I skapelsen av himlarna och jorden, i växlingen mellan natt och dag, i skeppet som seglar på havet med sådant som är till nytta för människorna, i vattnet som Gud sänder ner från himlen, och genom vilket Han ger jorden liv efter att den varit död, i alla de varelser Han spritt på den, i vindarnas omkastningar och i molnen som fått sig ålagt att färdas mellan himmel och jord, finns tecken för människor som använder sitt förstånd.
Kommentar
Skapelsen av himlarna och jorden är ett resultat av Guds attribut barmhärtighet och förbarmande. Visdomen bakom skapelsen är att vart och ett av de skapade tingen synliggör ett av Guds tecken för dem som har förstånd, det vill säga för människan. Det är möjligt att säga att eftersom hela världen synliggör Guds tecken för just människan, som endast har skapats för att lära känna Gud, så skulle världen inte ha skapats över huvud taget om det inte vore för henne. Världen är en spegel som reflekterar Guds skönhet och majestät och människan bevittnar Guds attribut i den.
Följande hadith talar för att himlarna och jorden är avhängiga människan: ”Den yttersta stunden kommer inte att inträffa förrän det inte längre finns någon på jorden som säger: ’Gud, Gud’.” Det vill säga, när den sista människan som säger ”Gud, Gud”, har dött kommer Uppståndelsen att äga rum och himlarna och jorden kommer att upphöra att existera, eftersom deras existens var beroende av människans existens. [Najm al-Din al-Kubra]