إِلَّا ٱلَّذِينَ تَابُواْ وَأَصۡلَحُواْ وَبَيَّنُواْ فَأُوْلَـٰٓئِكَ أَتُوبُ عَلَيۡهِمۡ وَأَنَا ٱلتَّوَّابُ ٱلرَّحِيمُ١٦٠
dock icke de, som ångra sig, godtgöra sin missgerning och upplysa andre om rätta förhållandet. Öfver dem skall jag förbarma mig, ty jag är förlåtande, barmhertig.
För så vitt de ej omvända sig, göra det rätta och förklara tecknen. Ty över dessa skall jag misskunda mig, emedan jag är den Misskundsamme, den Barmhärtige.
dem undantagandes som visar ånger och gör bot och bättring och klarlägger [sanningen]; deras ånger vill Jag ta emot - ja, Jag är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige.
Utom dem som ångra sig, och bättra sig, och tillkännagifva sanningen, till desse skall jag vända mig, ty jag är den beveklige, den barmhertige.
utom dem som ångrar sig, gör det rätta och klargör sanningen. Deras ånger ska Jag ta emot, ja, Jag är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige.
Kommentar
Att ångra sig innebär att, utan andra avsikter, känna sorg över en dålig handling. Den som till exempel inte återlämnar något som har givits till honom i förtroende, och som därefter känner sorg över att människor kritiserar honom och förebrår sig själv av denna anledning, har i själva verket inte ångrat sig. Därefter klargör Gud att den som ångrar sig ska göra det rätta och klargöra sanningen. Av detta förstår vi att det inte går att ångra sig annat än genom att avstå från det som är otillbörligt och göra det som är tillbörligt. [al-Razi]