۞إِنَّ ٱلصَّفَا وَٱلۡمَرۡوَةَ مِن شَعَآئِرِ ٱللَّهِۖ فَمَنۡ حَجَّ ٱلۡبَيۡتَ أَوِ ٱعۡتَمَرَ فَلَا جُنَاحَ عَلَيۡهِ أَن يَطَّوَّفَ بِهِمَاۚ وَمَن تَطَوَّعَ خَيۡرٗا فَإِنَّ ٱللَّهَ شَاكِرٌ عَلِيمٌ١٥٨
Safâ och Merva äro sannerligen af Guds minnesmärken. Derföre är det icke synd, om någon, som valfärdar till Mekka-templet under pilgrimsfesten eller besöker det, går omkring dem begge. Den, som af egen drift gör godt, skall belönas, ty Gud är tacksam, allvetande.
Safa och Marwa höra förvisso till Guds minnesmärken, och den, som vallfärdar till templet eller besöker det, drabbar således ingen skuld, om han förrättar löpningarna vid dem båda. Om någon frivilligt gör en god gärning, så är Gud förvisso den Erkännsamme, den Vetande.
As-Safa och Al-Marwah hör till Guds symboler. Den som beger sig till Helgedomen för den större eller den mindre vallfärden och då vill vandra fram och tillbaka mellan dem gör därför ingenting klandervärt. Och den som av fri vilja gör en god handling utöver vad plikten bjuder [skall finna att] Gud, som har kunskap om allt, erkänner [Sina tjänares] förtjänster.
Sannerhicen äro Safa och Maruvah utaf Guds heliga minnesmärken; alltså, ho som vallfärdas till templet, eller besöker Mecka, för honom skall det icke vara en synd, att kringgå dem båda. Men ho som frivilligt gör godt, i sanning är Gud erkänsam, vetande.
Safa och Marwa hör till Guds symboler, och den som vallfärdar till Huset eller besöker det kan därför inte klandras om han vandrar mellan dem. Om någon frivilligt gör en god gärning, är Gud erkännsam och vetande.
Kommentar
Safa och Marwa: Två välkända kullar i Mecka. Guds symboler: Det vill säga, symboler för Hans religion. Vallfärdar: Utför vallfärden, ḥajj. Besöker det: ʿUmra betyder att besöka och avser här den mindre vallfärden. Kan därför inte klandras om han vandrar mellan dem: Denna vers uppenbarades för att det tidigare hade stått en avgud på var och en av kullarna. Under okunnighetens tid brukade människorna gå mellan Safa och Marwa för att hedra avgudarna och för att stryka sina händer över dem. Muslimerna undvek att gå mellan kullarna på grund av att det tidigare hade stått avgudar på dem, varpå Gud gav dem tillåtelse och tillkännagav att kullarna hörde till Guds symboler. [al-Baghawi]
Tålamodets dygd leder till omnämnandet av två symboliska monument för denna dygd, och dessa är de två små kullarna Safa och Marwa, som ligger i nära anslutning till Zamzam-källan. Det var här som Hagar, mor till det lilla spädbarnet Ismael, bad till Gud om vatten, och det var när hon skyndade fram mellan dessa kullar – för att uppifrån deras krön kunna spana ut över öknen – som hon fick sin bön besvarad och hittade Zamzam-källan. Men de hedniska araberna hade placerat ett manligt och ett kvinnligt beläte på dessa kullar, och deras vidskepliga riter väckte anstöt hos de tidiga muslimerna. De kände en viss tvekan inför att gå mellan kullarna under vallfärden, men de borde ha vetat att självaste Kaba hade besudlats av avgudar, och att Kaba återigen hade helgats av renheten i Muhammeds lära. Poängen är att det som är allra heligast kan komma att användas för de allra uslaste ändamål och att vi inte nödvändigtvis bör sky något som har missbrukats; om våra avsikter och liv är rena kommer Gud att ta emot dem av oss, även om världen kastar sten på oss på grund av det onda de förknippar med det vi gör, dem vi umgås med eller de platser som kräver vår vördnad. [Abdullah Yusuf Ali]
Om någon frivilligt gör en god gärning: wa man taṭawwaʿa khayran, kan också översättas: och den som lyder en impuls att göra gott, och Abdullah Yusuf Ali kommenterar detta med orden: ”Impulsen ska vara att göra gott; när vi är säkra på det, måste vi lyda den utan att tveka, oavsett vad andra har att säga om saken.”
Erkännsam: Shākir, Han är Den som återgäldar det goda. Tacksamhet från Gud, den Upphöjde, betyder att Han ger Sin tjänare mer än han förtjänar, att Han uppvärderar en god handling och belönar den rikligt. [Bayrak]
Vetande: Han känner till era avsikter. [al-Baghawi]