Sura 2 · Kon (Al-Baqara) · vers 157 av 286

Öppna i läsaren
2:157

أُوْلَـٰٓئِكَ عَلَيۡهِمۡ صَلَوَٰتٞ مِّن رَّبِّهِمۡ وَرَحۡمَةٞۖ وَأُوْلَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡمُهۡتَدُونَ١٥٧

Desse äro de, som undfå sin Herres välsignelse och nåd, och de äro på den rätta vägen.

Tornberg

Dessa hava att vänta välsignelser och barmhärtighet ifrån sin Herre, och det är dessa, som äro stadda på den rätta vägen.

Zetterstéen

[förkunna för dem] att deras Herre skall välsigna dem och innesluta dem i Sin nåd; det är de som är rätt vägledda.

Bernström

Öfver desse skall varda välsignelse från deras Herra, och barmhertighet; och desse äro de vägledde.

Crusenstolpe

För dessa väntar välsignelser och barmhärtighet från deras Herre, och det är dessa, som har givits vägledning.

Zamzam förlag

Kommentar

Välsignelser: Ṣalawāt, det vill säga barmhärtighet. Ṣalāt från Gud är barmhärtighet. Det är som att Han sade: ”För dessa väntar barmhärtighet på barmhärtighet.” Det är dessa, som har givits vägledning: Gud har inspirerat dem att säga: ”Vi tillhör Gud, och till Honom ska vi återvända.” Det har också sagts att Han leder dem till Paradiset. Det finns otaliga hadither om belöningen som väntar dem som utsätts för prövningar och visar tålamod. Guds Sändebud ﷺ sade: ”Den Gud vill väl utsätter Han för prövningar.” Profeten ﷺ sade: “En muslim drabbas aldrig av utmattning, sjukdom, oro, sorg, skada, nedstämdhet, ja, inte ens ett stick av en tagg, utan att Gud därmed utplånar några av hans synder.” Guds Sändebud ﷺ sade också: “Den troendes omständigheter är alla förunderliga. Allt som sker är bra för honom, och detta gäller bara för den troende. Har han framgång visar han tacksamhet, och detta är bra för honom. Drabbas han av motgång är han tålmodig, och detta är bra för honom.” [al-Baghawi]

Profetens ﷺ farbror, Hamza, dödades och stympades i slaget vid Uhud. Kvinnorna som hade stannat i Medina gav sig av till slagfältet för att sköta om de sårade och ta reda på hur det förhöll sig med deras anhöriga. När Profeten ﷺ såg Hamzas syster, Safiyya, ropade han på Zubayr och sade: ”Hjälp mig med din mor och se till att Hamzas grav genast blir grävd. Gå och möt henne du och för henne tillbaka, så att hon inte ser vad som har hänt hennes bror.” Zubayr gick därför till henne och sade: ”Mor, Guds Sändebud ber dig att gå tillbaka.” Men i utkanten av slätten hade Safiyya redan hört nyheten. ”Varför skulle jag vända om?” sade hon. ”Jag har hört att min bror blivit stympad, men det var för Guds sak, och det som är för Hans sak godtar vi helt och fullt. Jag lovar att vara lugn och tålig, om Gud vill.” Zubayr återvände till Profeten som sade att hon skulle få som hon ville. Hon kom därför, betraktade sin bror, bad över honom och läste versen om att återvända till Gud: Vi tillhör Gud, och till Honom skall vi återvända; och alla fann tröst i att minnas i vilket sammanhang den stod – den var från en uppenbarelse som hade kommit efter Badr: Troende, sök hjälp i tålamod och bön! Gud är med de tålmodiga. Och säg inte om dem, som dödas för Guds sak, att de är döda, nej, de lever! Men ni är inte medvetna om det. Vi ska helt visst sätta er på prov med något av fruktan, hunger och förlust av ägodelar, liv och skördar. Ge ett glatt budskap till de tålmodiga, som, när de drabbas av olycka, säger: »Vi tillhör Gud, och till Honom ska vi återvända.« För dessa väntar välsignelser och barmhärtighet från deras Herre, och det är dessa som har givits vägledning. [Lings]