وَلَنَبۡلُوَنَّكُم بِشَيۡءٖ مِّنَ ٱلۡخَوۡفِ وَٱلۡجُوعِ وَنَقۡصٖ مِّنَ ٱلۡأَمۡوَٰلِ وَٱلۡأَنفُسِ وَٱلثَّمَرَٰتِۗ وَبَشِّرِ ٱلصَّـٰبِرِينَ١٥٥

Vi ska helt visst sätta er på prov: Vi ska sätta er på prov för att se om ni visar tålamod och underkastar er Guds beslut. Något: Det vill säga, med en liten del av det. Det som drabbar er är nämligen litet i förhållande till den stora mängd prövningar som Han beskyddar er från. Han underlättar för er och visar er därmed att Hans barmhärtighet alltid är med er. Det är också litet i förhållande till det som drabbar förnekarna i det tillkommande livet. Gud upplyste dem också om att Han skulle sätta dem på prov innan det skedde för att de skulle ha tid att förbereda sig. Imam al-Shafiʿi, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”Fruktan är fruktan för Gud, hunger är fastan i ramadan, förlust av ägodelar är allmosor och zakat, förlust av liv är sjukdomar och förlust av skördar är dödsfall bland barnen.” [al-Baydawi]

al-Qaffal sade: ”De drabbades av rädsla när araberna visade fiendskap mot dem på grund av islam, och som allra värst var det när flera arabiska stammar gick samman för att utrota muslimerna: Där prövades de troende och de skakades våldsamt. [K. 33:11] De drabbades av hunger när de utvandrat till Medina, eftersom de inte hade några tillgångar, och det gick så långt att Profeten ﷺ brukade knyta en sten på magen för att lindra hungersmärtorna. Vid ett tillfälle när Profeten ﷺ gick ut mötte han Abu Bakr, må Gud vara nöjd med honom, och frågade: ”Vad har fått dig att lämna ditt hem?” ”Hunger” svarade han, varpå Profeten ﷺ svarade: ”Det som fick dig att lämna ditt hem var också det som fick mig att lämna mitt hem.” Förlust av ägodelar och liv uppstår i samband med stridigheter med fienden, eftersom striden kräver liv och krigsförberedelserna pengar. Förlust av skördar uppstår i samband med torka eller för att striden tar människans tid i anspråk vilket leder till att jordbruket försummas.

En av visdomarna bakom dessa prövningar var att när de som förnekade sanningen såg att Muhammed ﷺ och hans följeslagare höll fast vid sin religion – trots att de genomled fruktansvärda svårigheter – blev de förvissade om att de enbart hade valt islam som religion för att de var helt och hållet övertygade om att det var sanningen. Detta inbjuder dem som förnekar sanningen att reflektera djupare över religionens argument. När den som följer någon ser att den de följer utsätts för svåra prövningar på grund av sin tro, och att han trots detta ståndaktigt håller fast vid den, får de större skäl att följa honom än om de såg honom leva ett bekymmersfritt liv och om tron inte krävde något av honom.

Ge ett glatt budskap till de tålmodiga: Att ha tålamod med sådant som kommer direkt från Gud är obligatoriskt, eftersom tjänaren bör veta att det som kommer direkt från Gud är uttryck för Hans rättvisa och visdom. Men den som saknar fast tro är som den som beskrivs av Gud, den Upphöjde: Bland människorna finns också den som dyrkar Gud i viss mån, och om något gott tillfaller honom är han tillfreds därmed, men om någon prövning hemsöker honom vänder han bort sitt ansikte och ger både detta och det tillkommande livet till spillo. [K. 22:11] Den som utsätts för en orättvisa av andra människor är däremot inte förpliktigad att visa tålamod. En yngling måste till exempel ha tålamod med sin fars disciplinära åtgärder, men om någon annan skulle behandla honom på samma sätt har han rätt att hindra och till och med att strida mot honom. På samma sätt förhåller det sig med relationen mellan Gud och människa. Det Gud, den Upphöjde, planerar för Sina tjänare är vist och rätt, till skillnad från de orättvisor som tjänarna utsätter varandra för. [al-Razi]