وَكَذَٰلِكَ جَعَلۡنَٰكُمۡ أُمَّةٗ وَسَطٗا لِّتَكُونُواْ شُهَدَآءَ عَلَى ٱلنَّاسِ وَيَكُونَ ٱلرَّسُولُ عَلَيۡكُمۡ شَهِيدٗاۗ وَمَا جَعَلۡنَا ٱلۡقِبۡلَةَ ٱلَّتِي كُنتَ عَلَيۡهَآ إِلَّا لِنَعۡلَمَ مَن يَتَّبِعُ ٱلرَّسُولَ مِمَّن يَنقَلِبُ عَلَىٰ عَقِبَيۡهِۚ وَإِن كَانَتۡ لَكَبِيرَةً إِلَّا عَلَى ٱلَّذِينَ هَدَى ٱللَّهُۗ وَمَا كَانَ ٱللَّهُ لِيُضِيعَ إِيمَٰنَكُمۡۚ إِنَّ ٱللَّهَ بِٱلنَّاسِ لَرَءُوفٞ رَّحِيمٞ١٤٣
På samma sätt (som fordom Abraham), hafva vi gjort Eder till den bästa församling, så att I mågen aflägga vittnesbörd öfver menniskorna. Guds apostel aflägger vittnesbörd öfver Eder. Endast derföre hafva vi förordnat den Kibla, emot hvilken du vände dig, på det att vi må kunna urskilja dem, som följa (dig) aposteln, ifrån dem, hvilka affalla. Detta är väl ett obehagligt bud, men icke för dem, hvilka Gud leder. Icke var det Guds mening, att göra Eder villrådige i eder tro, ty Han är nådig emot menniskorna och barmhertig.
Sålunda hava vi gjort eder till en utvald menighet, för att I skullen bliva vittnen emot människorna och aposteln bliva vittne emot eder. Den kibla, som du rättade dig efter, instiftade vi blott för att skilja den, som följer aposteln, från den, som ryggar tillbaka. Och det var sannerligen svårt utom för dem, som Gud vägleder, men Gud är ej den, som gör eder tro om intet; Gud är sannerligen huld och barmhärtig mot människorna.
Och Vi har gjort er till ett mittens samfund, för att ni skall stå som vittnen mot alla människor och Sändebudet vara vittne mot er. Den böneriktning som du [Muhammad] förut iakttog gav Vi dig enbart för att skilja dem som följer Sändebudet från dem som vänder honom ryggen. Detta har varit en svår [prövning] utom för dem som [i allt] vägleds av Gud. Det är rätt och rimligt att Gud inte låter er tro bli utan belöning; Gud är barmhärtig och ömmar för människorna.
Sålunda hafva vi satt eder till ett utvaldt folk; att J mågen blifva vittnen emot de öfriga menniskorna, och att aposteln må blifva ett vittne emot eder. Och icke förordnade vi det Kiblah mot hvilket du har varit ställd, utan på det vi måtte känna den som följer aposteln, från den som vänder om på sina hälar. Och i sanning var det ju svårt, utom för dem hvilka Gud vägledt. Men icke är Gud sinnad, att låta eder tro gå förlorad; ty Gud är mot menniskorna nådig, barmhertig.
På så sätt har Vi gjort er till ett medelvägens samfund, för att ni ska vara vittnen mot människorna och Sändebudet vara vittne mot er. Den böneriktning du rättade dig efter gav Vi dig enbart för att veta vem som följer Sändebudet och vem som vänder sig bort. Och detta var mycket svårt utom för dem som Gud vägledde, men Gud låter inte er tro gå förlorad; Gud är ömsint och barmhärtig mot människorna.
Kommentar
På så sätt: Det vill säga, på samma sätt som Vi valde ut Abraham (K. 2:120) har Vi gjort er till ett medelvägens samfund. [al-Razi]
Ett medelvägens samfund: Det bästa eller mest rättvisa samfundet, renat av kunskap och handling. Ordet wasaṭ användes ursprungligen för att beskriva en geografisk mittpunkt. Sedan har det kommit att användas metaforiskt för goda mänskliga egenskaper vilka balanserar mellan två extremer, utan att varken falla ner i överdrift eller försumlighet – bland dem generositet, som varken är girighet eller slöseri, och mod som varken är dumdristighet eller feghet. Därefter kom det att användas för personer som kännetecknas av dessa egenskaper. [al-Baydawi] Då sade den klokaste av dem (awsaṭuhum) [K. 68:28], det vill säga, den bäste och mest balanserade av dem. [al-Baghawi]
För att ni ska vara vittnen mot människorna: På Uppståndelsens dag ska ni vittna att Sändebuden har förmedlat Guds budskap till människorna. Gud, den Upphöjde, kommer att samla alla människor, de första och de sista, på en öppen slätt och fråga de tidigare samfunden: Har ingen varnare kommit till er? [K. 67:8] De kommer att ge ett nekande svar och säga: ”Ingen glädjebudbärare och ingen varnare har kommit till oss.” Gud, den Upphöjde, kommer då att fråga Profeterna, frid vare med dem, om hur det förhåller sig, och de kommer att svara: ”De ljuger! Vi har förmedlat budskapet till dem.” Gud frågar dem då – trots att Han vet bättre än dem – om de har något bevis eller stöd för sitt påstående, varpå Muhammeds ﷺ samfund förs fram och vittnar att Profeterna har förmedlat budskapet. De tidigare samfunden utropar då: ”Hur kan de veta något, de levde ju först efter oss!?” Gud frågar Profetens samfund om detta och de svarar: ”Du sände ett Sändebud till oss och uppenbarade en Skrift för honom. I den berättade Du för oss att Sändebuden förmedlade budskapet, och att det Du säger är sant.” Sedan förs Muhammed ﷺ fram och tillfrågas om sitt samfund, varpå han vittnar om deras rättfärdighet och sannfärdighet. [al-Baghawi]
Anas, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”Ett liktåg passerade och blev föremål för människornas lovord och Profeten ﷺ sade: ’Det har blivit oundvikligt.’ Därefter passerade ytterligare ett liktåg som utsattes för människornas klander och Profeten ﷺ sade: ’Det har blivit oundvikligt.’ Umar ibn al-Khattab frågade då: ’Vad är det som har blivit oundvikligt?’ Och han ﷺ svarade: ’Den som ni gjorde till föremål för era lovord har oundvikligen fått Paradiset till lön och den som blev utsatt för ert klander har oundvikligen fått Elden till lön. Ni är Guds vittnen på jorden.’”
Abu al-Aswad sade: Jag kom till Medina och satte mig hos Umar ibn al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom. Ett liktåg passerade och människorna lovordade den avlidne varpå Umar sade: ”Det har blivit oundvikligt.” Därefter passerade ett annat liktåg och människorna lovordade den avlidne. Umar sade återigen: ”Det har blivit oundvikligt.” Sedan passerade ytterligare ett liktåg och människorna talade illa om den avlidne, varpå Umar upprepade: ”Det har blivit oundvikligt.” Abu al-Aswad sade: ”Jag frågade: ’Vad är det som har blivit oundvikligt?’ ’Jag sade så som Profeten ﷺ sade” svarade han: ‘Om fyra muslimer vittnar om en muslims godhet, ska Gud föra honom in i Paradiset.’” Vi frågade då: “Och om det är tre?” ”Även om de är tre”, svarade han. Vi frågade: “Och om det är två?” och han svarade: “Även om de är två.” Sedan frågade vi inte om det räckte med ett vittne. [Ibn Kathir]
Vittnen: När två personer tvistar gör de ofta överdrivna anspråk. Ett rättvist vittne ställer sig mellan dem och låter dem se saken i förnuftets ljus och putsar bort deras själviska överdrifter. Islams uppdrag är att tygla den mosaiska rättens överdrivna formalism och den överdrivna världsfrånvändhet som predikas av kristendomen. Ett vittne måste vara osjälviskt, ha förstahandskunskap och vara redo att ingripa för rättvisans skull. Sådan är den ställning islam menar sig ha bland andra konkurrerande system. [Abdullah Yusuf Ali]
Den böneriktning du rättade dig efter: Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, har sagt att när de fem dagliga bönerna föreskrevs i Mecka ålades muslimerna att vända sig mot Jerusalem under bönen, och att Jerusalem fortsatte att vara muslimernas böneriktning sexton eller sjutton månader efter utvandringen till Medina. Först därefter ålades muslimerna att vända sig mot Kaba i bön. Men före utvandringen brukade Profeten ﷺ stå upp i bön framför Guds hus, mellan den svarta stenen och det jemenitiska hörnet, så att hans ansikte var vänt mot Guds hus och Jerusalem samtidigt. Detta var dock inte längre möjligt när de väl utvandrat till Medina och han önskade därför att Guds hus skulle göras till muslimernas böneriktning. [Ibn Kathir]
Gav Vi dig enbart för att veta(1): För att Guds anhängare, det vill säga Profeterna och de troende, skulle få veta. Pronomenet ”Vi” används här på samma sätt som en kung säger ”Vi har erövrat det och det området”, när det i själva verket har erövrats av kungens armé. [al-Razi]
För att veta vem som följer Sändebudet och vem som vänder sig bort: För att pröva människorna, och skilja dem som följer dig från dem som föredrar att hedra sina förfäders böneriktning och därmed avfaller från islam. [al-Baydawi]
Och detta var mycket svårt utom för dem som Gud vägledde: Att böneriktningen ändrades från Jerusalem till Kaba var mycket svårt för alla utom för dem som Gud vägledde.
Gud låter inte er tro gå förlorad: Några av följeslagarna avled innan böneriktningen ändrades, och deras anhöriga frågade Guds Sändebud ﷺ hur det skulle gå för dem i nästa liv då de inte hade förrättat sina böner vända mot Kaba, varpå Gud uppenbarade dessa ord som svar. [al-Razi]
Gud är ömsint och barmhärtig mot människorna: Umar ibn al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”Några fångar leddes fram till Guds sändebud ﷺ och bland dem fanns en kvinna som sprang omkring ända till dess att hon fann en liten pojke som hon tog upp, tryckte mot sin mage och började amma. Guds sändebud ﷺ sade: ’Kan ni föreställa er att denna kvinna kastar sitt eget barn i elden?’ ’Nej, vid Gud’, svarade vi, och han sade då: ’Gud är mer barmhärtig mot Sina tjänare än den här kvinnan är mot sitt barn.’” [Ibn Kathir]
- (1) Ordagrant: Gav Vi dig enbart för att Vi skulle veta. Det andra ”Vi” har inte tagits med i översättningen, men det är det som åsyftas i kommentaren, ö.a.