فَإِنۡ ءَامَنُواْ بِمِثۡلِ مَآ ءَامَنتُم بِهِۦ فَقَدِ ٱهۡتَدَواْۖ وَّإِن تَوَلَّوۡاْ فَإِنَّمَا هُمۡ فِي شِقَاقٖۖ فَسَيَكۡفِيكَهُمُ ٱللَّهُۚ وَهُوَ ٱلسَّمِيعُ ٱلۡعَلِيمُ١٣٧
Om då de (judar och christne) tro detsamma, som I tron, så äro de på den rätta vägen. Men om de vända sig bort derifrån, så varda de oenige. Gud skall dock vara dig nog till skydd emot dem, ty Han hör, Han vet."
Om de sedan tro på detsamma som I, så äro de stadda på den rätta vägen, men vända de sig bort, så äro de avfälliga. Gud skall vara ditt skydd emot dem; ja, han är den Hörande, den Vetande.
Och om de tror på det som är föremål för er tro, då har de i sanning funnit rätt väg; men om de vänder om [och går en annan väg], då är de söndrare och sektbildare och Gud skall skydda dig mot dem. Han är Den som hör allt, vet allt.
Om de tro detsamma som J tron, då, i sanning, äro de vägledde; men om de vända sig bort, äro de visst i söndring. Men Gud skall göra dig tillräcklig mot dem; och Han är den Hörande, den Vetande.
Om de sedan tror på detsamma som ni tror på, har de letts på den rätta vägen, men vänder de sig bort är de avfällingar. Gud ska skydda dig mot dem. Han är den Hörande, den Vetande.
Kommentar
Avfällingar: Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade: ”De blev splittrade när de övergav sanningen och höll fast vid det som är falskt, och därmed blev de motståndare till Gud. Abu Ubayda och Muqatil tolkade detta som: är de i villfarelse. [al-Razi]