وَإِذۡ يَرۡفَعُ إِبۡرَٰهِـۧمُ ٱلۡقَوَاعِدَ مِنَ ٱلۡبَيۡتِ وَإِسۡمَٰعِيلُ رَبَّنَا تَقَبَّلۡ مِنَّآۖ إِنَّكَ أَنتَ ٱلسَّمِيعُ ٱلۡعَلِيمُ١٢٧
Då Abraham var sysselsatt att uppföra templets grundvalar och äfven Ismael, sade de: "Herre! emottag af oss hvad vi göra, ty du vet och hör allt,
Än när Abraham och Ismael lade grunden till templet med dessa ord: »Herre, emottag det av oss! Du är förvisso den Hörande, den Vetande.
Och när Abraham och Ismael lade grunden till Helgedomen [bad de:] "Herre! Tag nådigt emot vår [möda]! Du är den som hör allt, vet allt.
Och då Abraham uppreste grundvalarne till huset jemte Ismael, sägande: o, Herre! emottag det nådigt af oss, ty Du är den Hörande, den Vetande.
Och när Abraham och Ismael lade grunden till Huset bad de: »Herre, ta emot detta av oss! Du är den Hörande, den Vetande.
Kommentar
Den Hörande: Han är Den som hör allt. Han hör det som tungan uttalar, tankarna som drar förbi och det som hjärtat känner. Han hör lövens prassel i vinden och myrans fotsteg. Ingen barriär hindrar Honom från att höra, inte heller hörs något av de oräkneliga ljuden mindre än något annat. Förmågan att höra allt är ett av uttrycken för Guds fullkomlighet, och dess motsats – att inte kunna höra – är ofullkomlighet. [Bayrak]