وَلِلَّهِ ٱلۡمَشۡرِقُ وَٱلۡمَغۡرِبُۚ فَأَيۡنَمَا تُوَلُّواْ فَثَمَّ وَجۡهُ ٱللَّهِۚ إِنَّ ٱللَّهَ وَٰسِعٌ عَلِيمٞ١١٥

Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade: ”Några av följeslagarna gav sig av på en resa innan muslimerna uppmanades att vända sig mot Kaba i bön. En dimma sänkte sig över dem när det var dags att be, de gjorde sitt bästa för att räkna ut böneriktningen och därefter bad de, men när dimman lagt sig stod det klart för dem att de bett i fel riktning. När de återvände frågade de Guds Sändebud ﷺ om detta, varpå denna vers uppenbarades.”

Abdullah ibn Umar, må Gud vara nöjd med honom och hans far, ansåg att versen handlar om den som är på resande fot och vill be sunna-böner sittande på sitt riddjur. En sådan person kan be i riddjurets färdriktning, oavsett om djuret går i riktning mot Kaba eller inte.

Mujahid och al-Hasan sade: När versen Er Herre säger: ”Åkalla Mig så ska Jag svara er” [K. 40:60] uppenbarades frågade följeslagarna: ”Var ska vi åkalla Honom?” varpå Gud, den Mäktige och Ärorike, uppenbarade: Öst och väst tillhör Gud, de är Hans egendom och skapelse. Vart ni än vänder er är Guds Anlete där: Det vill säga, vart ni än vänder era ansikten finner ni Guds barmhärtighet. Det har också berättats att Mujahid, al-Hasan, Qatada och Muqatil förstod ordet wajh (Anlete) som qibla, det vill säga, Vart ni än vänder er finner ni Guds qibla, och ytterligare andra har sagt att Guds Anlete här syftar på Hans välbehag. [al-Baghawi]

al-Baydawi ansåg att versen inte handlar om böneriktningen utan om platsen där bönen förrättas. Han skriver att hela jorden tillhör Gud och att det inte finns någon plats som inte tillhör Honom. Om någon hindrar er från att be i den heliga Moskén eller i Jerusalem, har Gud gjort hela jorden till en böneplats för er.

Följeslagaren Khubayb hade tillfångatagits av Quraysh och när han såg att de tänkte binda honom vid en påle bad han om lov att få be först, och han bad två bönecykler av den rituella bönen. Det sägs att han var den som införde bruket att en dömd man skulle be så före sin död. Därefter band de honom vid pålen och sade: ”Avsäg dig islam så låter vi dig gå fri.” ”Jag skulle inte avsäga mig islam”, sade han, ”om jag så skulle få allt som finns på jorden genom att göra det.” ”Skulle du inte vilja att Muhammed var i ditt ställe”, sade de, ”och att du satt hemma hos dig?” ”Jag skulle inte vilja att Muhammed blev stucken av en enda tagg för att jag därigenom skulle kunna sitta hemma hos mig”, svarade han. Men de framhärdade och sade: ”Vänd om, Khubayb! Om inte, så var säker på att vi dödar dig.” ”Att jag blir dödad för Gud är bara en obetydlighet, om jag dör i Honom”, sade han och tillade: ”och vad det angår att ni vände bort mitt ansikte från den heliga riktningen” – han menade bort från Mekka, eftersom de hade vänt honom åt ett annat håll – ”så har Gud sannerligen sagt: Vart ni än vänder er finner ni Guds anlete.” Därefter sade han: ”Gud! Här finns ingen som kommer att föra min fridshälsning till Ditt Sändebud, sänd därför Du min fridshälsning till honom.” När Profeten under tiden satt med Zayd och andra följeslagare i Medina försattes han i ett tillstånd liknande det i vilket han fick ta emot uppenbarelserna och de hörde honom säga: ”Och frid vare med honom och Guds Barmhärtighet!” Därpå sade han: ”Det är Gabriel som hälsar mig med frid från Khubayb.” [Lings]

Gud omfattar allt: Han omfattar alla ting, eller Hans barmhärtighet når alla tjänare. Vet allt: Han vet vad som är bäst för dem och Han vet vad de gör. [al-Baydawi]