وَقَالَتِ ٱلۡيَهُودُ لَيۡسَتِ ٱلنَّصَٰرَىٰ عَلَىٰ شَيۡءٖ وَقَالَتِ ٱلنَّصَٰرَىٰ لَيۡسَتِ ٱلۡيَهُودُ عَلَىٰ شَيۡءٖ وَهُمۡ يَتۡلُونَ ٱلۡكِتَٰبَۗ كَذَٰلِكَ قَالَ ٱلَّذِينَ لَا يَعۡلَمُونَ مِثۡلَ قَوۡلِهِمۡۚ فَٱللَّهُ يَحۡكُمُ بَيۡنَهُمۡ يَوۡمَ ٱلۡقِيَٰمَةِ فِيمَا كَانُواْ فِيهِ يَخۡتَلِفُونَ١١٣

Judarne hafva sagt: "de christne veta icke något visst," och de christne hafva sagt: "judarne veta icke något visst," ehuru de läsa Skriften. De okunnige (hedningarne) tala på samma sätt, som desse. Men Gud skall på uppståndelsedagen döma emellan dem om det, hvaröfver de tvista.

— Tornberg

Judarne säga: »De kristna stödja sig ej på någonting«, och de kristna säga: »Judarne stödja sig ej på någonting«, ehuru båda delarna läsa skriften. Så föra ock de, som ingenting veta, ett liknande språk; men på uppståndelsens dag skall Gud döma emellan dem om det, som de tvistade om.

— Zetterstéen

Och judarna säger: "De kristna står på osäker grund", och de kristna säger: "Judarna står på osäker grund." Men alla läser de Skriften. Det som de säger är vad alla som saknar kunskap har sagt. Men på Uppståndelsens dag skall Gud döma mellan dem i [allt] det som de var oense om.

— Bernström

Judarne säga: de Christne stöda sig på ingenting; och de Christne säga: Judarne stöda sig på ingenting: dock läsa de Skriften. Likaledes säga de som icke veta af något likt deras ord. Men Gud skall döma emellan dem på uppståndelsens dag, uti det hvarom de ej öfverensstämde.

— Crusenstolpe

Judarna säger: »De kristna stödjer sig inte på någonting«, och de kristna säger: »Judarna stödjer sig inte på någonting«, trots att de alla läser Skriften. Och de som saknar kunskap säger liknande saker, men på Uppståndelsens dag ska Gud döma mellan dem om det som de var oense om.

— Zamzam förlag

Kommentar

Versen uppenbarades i samband med att en kristen delegation från Najran kom till Guds Sändebud ﷺ. Judarnas rabbiner anslöt och en högljudd diskussion utbröt som slutade med att de anklagade varandra för att sakna stöd för sina åsikter. [al-Baydawi]

Allt som Gud, den Upphöjde, berättar om andras brister är avsett att avskräcka och varna oss från att begå liknande handlingar och fungera som en uppmaning för oss att agera annorlunda. Den som förminskar andra och anser sig vara bättre än de är i själva verket den minst betydelsefulla av dem. Den som säger: ”Anhängarna till den och den har inget stöd för sina åsikter”, saknar i själva verket själv stöd för sina egna påståenden. Vissa sufier har drabbats av detta förkastliga beteende. De väger människorna på en våg, och nedvärderar vissa av dem och upphöjer andra, trots att de reciterar Guds bok och lyssnar till Hans ord: Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [K. 49:12] Men detta är vanligast hos vissa rättslärda som fäster sig vid den gudomliga lagens yttre bokstav. De tror att ingen har mer kunskap än de, och att ingen förståelse överstiger deras egen förståelse. Men hur kan det förhålla sig så när Gud, den Upphöjde, säger: Och ni har fått endast en liten del av kunskapen [K. 17:85] och: Över varje kunnig person finns en annan som vet ännu mer? [K. 12:76] Imam al-Haramayn sade: ”Att tusen otrogna personer betraktas som muslimer även om det råder tvivel om deras tro är bättre än att utesluta en enda av dem på grund av en misstanke. För den som vill vara säker, är det obligatoriskt att tänka gott om alla muslimer och att vara övertygad om att de alla är rättfärdiga. I en hadith säger Profeten ﷺ: ”Ingenting är bättre än dessa två: att tänka gott om Gud och att tänka gott om Guds tjänare. Och ingenting är sämre än dessa två: att tänka illa om Gud och att tänka illa om Guds tjänare.” [Ibn Ajiba]

Du ska veta att precis detta har skett i Muhammeds ﷺ samfund. Varje muslimsk grupp påstår nämligen att andra muslimska grupper är kättare, trots att de alla läser Koranen. [al-Razi]