وَدَّ كَثِيرٞ مِّنۡ أَهۡلِ ٱلۡكِتَٰبِ لَوۡ يَرُدُّونَكُم مِّنۢ بَعۡدِ إِيمَٰنِكُمۡ كُفَّارًا حَسَدٗا مِّنۡ عِندِ أَنفُسِهِم مِّنۢ بَعۡدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُمُ ٱلۡحَقُّۖ فَٱعۡفُواْ وَٱصۡفَحُواْ حَتَّىٰ يَأۡتِيَ ٱللَّهُ بِأَمۡرِهِۦٓۗ إِنَّ ٱللَّهَ عَلَىٰ كُلِّ شَيۡءٖ قَدِيرٞ١٠٩

Månge af dem, som ega uppenbarad skrift, önska att förleda Eder till affall, sedan I trott, emedan de ledas af sina hjertans afund, ehuru sanningen blifvit klar för dem. Men behandlen dem med saktmod och öfverseende, till dess att Gud gifver befallning om deras straff. Gud är sannerligen allsmäktig.

— Tornberg

Många bland dem, som fått skriften, skulle önska, att de åter kunde göra eder otrogna, sedan I omfattat tron, emedan de äro avundsjuka i sina sinnen, och detta oaktat sanningen blivit dem uppenbarad. Haven undseende och fördragsamhet, tills Gud kommer med sitt ord! Gud är förvisso allsmäktig.

— Zetterstéen

Många efterföljare av äldre tiders uppenbarelser önskar, [innerst drivna] av avund, att de kunde förmå er att förneka den tro som ni har antagit, och detta sedan sanningen klargjorts för dem. Men förlåt dem och ha tålamod med dem, till dess att Gud tillkännager Sin vilja! Gud har allt i Sin makt.

— Bernström

Manga af skriftens folk skulle glädjas, om de åter gjorde eder otrogne efter eder tro; utaf afund från deras själar, sedan sanningen blifvit tydligt utvist för dem. Men ömker och undflyr dem, till dess Gud skall fälla sitt domslut; ty Gud är allsmägtig.

— Crusenstolpe

Många bland dem som fått Skriften önskar, drivna av sin egen avund, att de åter kunde göra er otrogna sedan ni antagit tron, trots att sanningen blivit uppenbar för dem. Men ha överseende med dem och vänd er bort från dem tills Gud kommer med Sin befallning. Gud har allt i Sin makt.

— Zamzam förlag

Kommentar

Drivna av sin egen avund: Det vill säga, drivna av en avund som har sin rot i deras inre. En annan tolkning är att orden min ʿindi anfusihim, hör samman med verbet wadda, och betydelsen blir då: ”De önskar att de åter kunde göra er otrogna, inte för att de själva var religiösa eller intresserade av sanningen, utan för att deras lägre drifter krävde det.” Trots att sanningen blivit uppenbar för dem: Genom de mirakel de bevittnat och de beskrivningar de hade av Profeten ﷺ i Torah. Överseende: ʿafw innebär att avstå från att straffa syndaren. Vänd er bort: Ṣaḥf innebär att avstå från att förebrå honom. Tills Gud kommer med Sin befallning: Det vill säga, tills Gud ger er tillåtelse att strida. [al-Baydawi]

Några judar kom till Hudhayfa ibn al-Yaman och Ammar ibn Yasir efter slaget vid Uhud och sade: ”Om sanningen varit med er skulle ni aldrig ha blivit besegrade. Återvänd därför till vår religion. Vi har fått mer vägledning än ni.” Ammar frågade då: ”Hur ser ni på att bryta ett avtal?”, ”Det är oerhört att göra så”, svarade de. Varpå Ammar sade: ”Jag har ingått ett avtal att inte förneka Muhammeds ﷺ budskap så länge jag lever.” Judarna sade: ”Han har verkligen antagit en annan religion” Hudhayfa sade: ”För egen del är jag tillfreds med Gud som Herre, Muhammed som Profet, islam som religion, Koranen som imam, Kaba som böneriktning och de troende som bröder.” Sedan gick de till Guds Sändebud ﷺ och berättade vad som hänt. Guds Sändebud ﷺ sade då: ”Ni gjorde det rätta, och för er ska det gå väl.” Därefter uppenbarades denna vers. [al-Baghawi]

Men ha överseende med dem och vänd er bort från dem tills Gud kommer med Sin befallning: Han, den Upphöjde, hindrade dem inledningsvis från att strida, eftersom de som nyligen hade antagit islam, om de givits tillåtelse att strida från början, kanske skulle ha stridit för sin egen skull utan att vara medvetna om det. När Ali, må Gud vara nöjd med honom, stred brukade han slå med sitt svärd och sedan vänta en stund tills han återfick fattningen och först därefter slå igen, av rädsla att det efterföljande slaget blandats med något av hans egna själviska motiv. Så gjorde han, eftersom han var medveten om den lägre själens (nafs) intriger och försåt, och för att följeslagarna var måna om att vakta sina hjärtan, rena sina handlingar och fruktade att det skulle finnas något i deras handlingar som inte helt och hållet var tillägnat Gud. Följeslagarna hade det jordiska livet i sina händer, inte i sina hjärtan, och beviset på detta är att de själva avstod från jordisk vinning och gav andra företräde framför sig själva i fråga om det jordiska. Om dessa sade Gud: De som haft hem och tro att tillgå före dem älskar dem som utvandrat till dem, och känner ingen saknad i sina bröst med anledning av vad dessa fått, och de aktar dem högre än sig själva, även om det rådde nöd bland dem. [K. 59:9] [Ibn Ata’illah]

Judarna hade ivrigt sett fram emot ankomsten av den utlovade Profeten, inte för den andliga upplysning det skulle medföra, utan för att de skulle kunna återvinna sin forna ledarställning i Yathrib, och nu såg de till sin bestörtning att det var en ättling till Ismael och inte till Isak som förkunnade sanningen om den Ende Guden med en framgång som faktiskt gav intryck av gudomligt stöd. De fruktade att han verkligen var den utlovade Profeten, därav deras avund mot det folk till vilket han hade blivit sänd. Ändå hoppades de att det inte var han och de försökte hela tiden övertyga sig själva och andra om att han inte uppfyllde de nödvändiga villkoren för ett himmelskt sändebud. ”Muhammed påstår att det kommer budskap från Himlen till honom och ändå vet han inte var hans kamel är”, sade en judisk man en dag när en av Profetens kameler var borta. ”Jag vet bara vad Gud låter mig veta”, sade Profeten när han fick höra det, ”och det här har Han låtit mig se: Hon är i en dal – jag ska säga dig vilken – och hon har fastnat med grimman vid ett träd.” Då gick några bland hjälparna och fann henne där han hade sagt att hon var. [Lings]