فِي قُلُوبِهِم مَّرَضٞ فَزَادَهُمُ ٱللَّهُ مَرَضٗاۖ وَلَهُمۡ عَذَابٌ أَلِيمُۢ بِمَا كَانُواْ يَكۡذِبُونَ١٠

I deras hjertan är en sjukdom, och så har Gud förökat deras sjukdom. Dem väntar ett pinsamt straff, derföre att de ljugit hafva.

— Tornberg

I deras hjärtan är krankhet, och Gud förvärrar krankheten för dem; ja, dem väntar ett plågsamt straff, därför att de ljögo.

— Zetterstéen

Deras hjärtan är sjuka av tvivel och Gud låter det onda förvärras, och ett plågsamt straff väntar dem för deras ständiga lögner.

— Bernström

Uti deras hjertan är sjukdom, och Gud har ökat hos dem sjukdomen; och de skola få ett plågsamt straff, för hvad de lögo.

— Crusenstolpe

Deras hjärtan är sjuka, och Gud förvärrar deras sjukdom; ja, dem väntar ett plågsamt straff för deras lögners skull.

— Zamzam förlag

Kommentar

Hjärtats uppgift är att lära känna, hörsamma och dyrka Gud. Allt som hindrar hjärtat från denna uppgift betraktas som en sjukdom. [al-Razi]

Deras sjukdom förvärrades varje gång Gud uppenbarade en ny vers och varje gång muslimerna gavs framgång, och detta förstärkte bara deras hyckleri och deras otro. [al-Baydawi]

För deras lögners skull: Det vill säga, för att de, i sitt inre, höll Gud och Hans Sändebud för lögnare. [al-Baghawi]

Den som är oärlig och som tror att han kan få det bästa av båda världarna genom att kompromissa med gott och ont, förvärrar bara sjukdomen i sitt hjärta, eftersom han inte är ärlig mot sig själv. Det goda som kommer till honom kan han fördärva och förvandla till ondska. Regnet som får kornet att växa eller rosen att dofta ger också styrka till taggen och potatisväxtens dödliga gift. [Abdullah Yusuf Ali]

Bland människorna finns sådana som säger [K. 2:8]: Najm al-Din al-Kubra skriver att detta också kan förstås som att det bland muslimerna finns sådana som säger att de tror på Gud och den yttersta dagen, trots att de inte är troende på riktigt. Han menar att det finns muslimer som lever i glömska och tanklöshet och som betraktar sig själva som sant troende, men att de i själva verket bara är troende av hävd. Sådana personer är inte troende (mu’minūn), utan muslimer (muslimūn). På samma sätt som Koranen beskriver vissa beduiner: Beduinerna säger: ”Vi tror”. Säg: ”Ni har inte antagit tron, säg i stället: ’Vi har antagit islam’, eftersom tron ännu inte har vunnit insteg i era hjärtan.” [K. 49:14] De vill bedra Gud och dem som tror [K. 2:9]: De som påstår sig vara troende försöker bedra Gud genom sina handlingar. De ber om vinning i det jordiska livet och i det tillkommande men de arbetar inte för det. Men bedrar endast sig själva [K. 2:9]: De sysselsätter sig med annat än Gud och blir därmed distraherade från Gud. Utan att vara medvetna om det [K. 2:9]: De är inte medvetna om detta bedrägeri och att de berövas närhet till Gud genom att ägna sig åt annat än Honom. Deras hjärtan är sjuka: Sjukdomen består i att de lägger vikt vid annat än Gud. Hade deras hjärtan varit friska skulle de skåda Guds skönhet och älska Honom, och deras hjärtan skulle då inte rymma något annat än kärlek för Gud: men de troendes kärlek till Gud är starkare. [K. 2:165] Gud förvärrar deras sjukdom: Sjukdomen att vända sig bort från Gud läggs till sjukdomen att vilja bedra Gud och de berövas därmed möjligheten att nå fram till Honom. Dem väntar ett plågsamt straff för deras lögners skull: Straffet innebär att de berövas möjligheten att nå fram till Gud, den Upphöjde, för att de ljög och sade: ”Vi tror på Gud”. [Najm al-Din al-Kubra]