كِلۡتَا ٱلۡجَنَّتَيۡنِ ءَاتَتۡ أُكُلَهَا وَلَمۡ تَظۡلِم مِّنۡهُ شَيۡـٔٗاۚ وَفَجَّرۡنَا خِلَٰلَهُمَا نَهَرٗا٣٣

Båda trädgårdarne buro sina frukter, utan att något deraf slog fel. Midtigenom dem ledde vi en flod.

Båda vingårdarna buro frukt, och ingendera slog fel i något avseende. Vi läto en bäck flyta mitt emellan dem;

Båda vingårdarna gav frukt i aldrig sinande mängd, eftersom Vi hade låtit en källåder rinna upp mellan dem.

Och han inträdde i sin trädgård, och han var orättvis mot sin egen själ; han sade: jag tror ej att detta någonsin skall förstöras;