أُوْلَـٰٓئِكَ لَهُمۡ جَنَّـٰتُ عَدۡنٖ تَجۡرِي مِن تَحۡتِهِمُ ٱلۡأَنۡهَٰرُ يُحَلَّوۡنَ فِيهَا مِنۡ أَسَاوِرَ مِن ذَهَبٖ وَيَلۡبَسُونَ ثِيَابًا خُضۡرٗا مِّن سُندُسٖ وَإِسۡتَبۡرَقٖ مُّتَّكِـِٔينَ فِيهَا عَلَى ٱلۡأَرَآئِكِۚ نِعۡمَ ٱلثَّوَابُ وَحَسُنَتۡ مُرۡتَفَقٗا٣١

skola komma i Edens lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar. Der skola de prydas med gyllene armband, iklädas gröna. drägter af siden och brokad, samt hvila på throner. Det är en härlig lön och ett skönt hviloställe.

Dessa vänta Edens lustgårdar, genomflutna av bäckar, där de skola smyckas med armband av guld och kläda sig i gröna kläder av siden och brokad, vilande på troner. Vilken härlig belöning och vilken ljuvlig bädd!

Edens lustgårdar väntar dem med porlande bäckar, där de skall vila, behagligt stödda på kuddar, och förses med armringar av guld och få klä sig i dräkter av grönt silke och den rikaste brokad. Vilken makalös belöning! Vilken ljuvlig viloplats!

Framställ åt dem till liknelse tvenne män, till den ene af hvilka vi gifvit tvenne trädgårdar med vindrufvor, och omgifvit dem med palmer, och låtit uppkomma säd emellan dem begge: båda trädgårdarne frambragte sina frukter, och de felade ej deri det ringaste: