وَلَبِثُواْ فِي كَهۡفِهِمۡ ثَلَٰثَ مِاْئَةٖ سِنِينَ وَٱزۡدَادُواْ تِسۡعٗا٢٥

De vistades i sin grotta trehundra år och nio derutöfver.

Och de stannade i sin grotta tre hundra år och nio därtill.

DE BLEV kvar i sin grotta i trehundra år, och till detta tal har lagts nio.

Säg: Gud känner bäst huru länge de der förblefvo: Han har kunskap om himlarnes och jordens dolda ting; kom Honom du att se och att höra! de hafva icke, utom Honom, beskyddare; och Han gör icke någon delagtig i sin vishet.