سَيَقُولُونَ ثَلَٰثَةٞ رَّابِعُهُمۡ كَلۡبُهُمۡ وَيَقُولُونَ خَمۡسَةٞ سَادِسُهُمۡ كَلۡبُهُمۡ رَجۡمَۢا بِٱلۡغَيۡبِۖ وَيَقُولُونَ سَبۡعَةٞ وَثَامِنُهُمۡ كَلۡبُهُمۡۚ قُل رَّبِّيٓ أَعۡلَمُ بِعِدَّتِهِم مَّا يَعۡلَمُهُمۡ إِلَّا قَلِيلٞۗ فَلَا تُمَارِ فِيهِمۡ إِلَّا مِرَآءٗ ظَٰهِرٗا وَلَا تَسۡتَفۡتِ فِيهِم مِّنۡهُمۡ أَحَدٗا٢٢

Somlige skola säga: "de voro tre, deras hund den fjerde;" andre skola säga: "fem, deras hund den sjette," gissande om det fördolda. Andre åter skola säga: "de voro sju, och deras hund den åttonde." Säg: "min Herre känner bäst deras antal; endast få skola känna dem." Tvista derföre icke om dem, utan på ett tydligt sätt, och fråga icke någon af desse om dem. —

De skola säga: »Tre, den fjärde var deras hund«; de skola ock säga: »Fem, den sjätte var deras hund«, i det de söka gissa sig till det fördolda, och de skola ock säga: »Sju, den åttonde var deras hund.« Säg: »Min Herre känner bäst deras antal; endast ett fåtal känner dem.« Tvista ej om dem, annat än när du har en giltig anledning därtill, och bed ingen om besked angående dem!

Och [människorna] kommer att säga: "[De var] tre och den fjärde var deras hund", och de skall säga: "Fem, den sjätte var hunden" - gissningar på måfå om ting som de inte kan veta något om - ja, det kommer att heta: "[De var] sju, den åttonde var deras hund". Säg: "Min Herre vet bäst hur många de var; få är de som har [verklig] kunskap om dem. Ge er därför inte in i diskussion om dem [med dem som tidigare fått del av uppenbarelsen] annat än om det som är uppenbart, och fråga dem inte [om deras åsikt]."

Alltså må du ej tvista om dem, om icke med en klar vederläggning, ej heller må du rådfråga någon ibland dem om dem.