وَكَذَٰلِكَ أَعۡثَرۡنَا عَلَيۡهِمۡ لِيَعۡلَمُوٓاْ أَنَّ وَعۡدَ ٱللَّهِ حَقّٞ وَأَنَّ ٱلسَّاعَةَ لَا رَيۡبَ فِيهَآ إِذۡ يَتَنَٰزَعُونَ بَيۡنَهُمۡ أَمۡرَهُمۡۖ فَقَالُواْ ٱبۡنُواْ عَلَيۡهِم بُنۡيَٰنٗاۖ رَّبُّهُمۡ أَعۡلَمُ بِهِمۡۚ قَالَ ٱلَّذِينَ غَلَبُواْ عَلَىٰٓ أَمۡرِهِمۡ لَنَتَّخِذَنَّ عَلَيۡهِم مَّسۡجِدٗا٢١

På detta sätt gjorde vi deras äfventyr bekant för deras medborgare, så att de skulle inse, att Guds löfte går i fullbordan, och att det ej skulle vara något tvifvel om den yttersta stunden. När de tvistade sinsemellan om det, som hade händt desse, sade somlige: "byggen en bygnad öfver dem, deras Herre känner dem bäst." De som rådde i deras sak, sade: "vi skola sannerligen uppresa åt oss ett bönehus öfver dem."

Sålunda meddelade vi kunskap om dem, när människorna tvistade sinsemellan om deras sak, för att de skulle veta, att Guds löfte är sannfärdigt, och att det ej råder något tvivel om stunden. De sade: »Byggen en byggnad över dem! Deras Herre känner dem bäst.« Men de, som voro de bestämmande i deras sak, sade: »Vi skola sannerligen uppföra ett tempel över dem.«

SÅ HAR Vi låtit [berättelsen om männen i grottan] bli känd, för att människorna som diskuterar med varandra om deras upplevelser skall veta att Guds löfte är sant och att det inte finns rum för något tvivel om den Yttersta stundens [ankomst]. Och [några] sade: "Låt bygga för deras [grotta] med en byggnad. Deras Herre vet allt om dem." De vilkas åsikt vann störst anslutning, sade: "Låt oss bygga en helgedom till deras minne!"

De skola säga: sofvarne voro tre, den fjerde af dem deras hund; och de skola säga: de voro fem, den sjette af dem deras hund, gissande om det som är förborgadt; och de skola säga: de voro sju, den åttonde af dem deras hund. Säg: min Herre bäst känner deras antal: icke mer än få skola känna dem.