وَرَبَطۡنَا عَلَىٰ قُلُوبِهِمۡ إِذۡ قَامُواْ فَقَالُواْ رَبُّنَا رَبُّ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضِ لَن نَّدۡعُوَاْ مِن دُونِهِۦٓ إِلَٰهٗاۖ لَّقَدۡ قُلۡنَآ إِذٗا شَطَطًا١٤

och vi hade stärkt deras mod. När de stodo upp inför konungen, sade de: "vår Herre är himlarnes och jordens Herre; vi skola icke åkalla någon annan gud än Honom, ty då skulle vi göra oss skyldige till en svår öfverträdelse.

Vi styrkte deras hjärtan, då de stodo upp och sade: »Vår Herre är himlarnas och jordens Herre; aldrig skola vi åkalla någon gud i stället för honom. Då skulle vi ju yttra vad som är orimligt.

och ingöt hos dem tålamod och beslutsamhet. Och de reste sig [mot den hedniska överheten] och sade: "Vår Herre är himlarnas och jordens Herre. Aldrig kommer vi att anropa en annan gud än Honom; [gjorde vi det] hade vi sannerligen [gjort] något oerhört!

Desse våra landsmän som antagit gudar, utom Honom, skola de icke framhafva något klart bevis på dem? Men ho är orättfärdigare än den som uppdiktar lögn om Gud?