قَالَ بَلۡ سَوَّلَتۡ لَكُمۡ أَنفُسُكُمۡ أَمۡرٗاۖ فَصَبۡرٞ جَمِيلٌۖ عَسَى ٱللَّهُ أَن يَأۡتِيَنِي بِهِمۡ جَمِيعًاۚ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلۡعَلِيمُ ٱلۡحَكِيمُ٨٣

Jakob sade: "nej! I hafven sjelfve uppgjort denna sak för Eder. Dock tålamod är det bästa. Gud skall kanhända återgifva mig dem alle. Han är allvetande, allvis."

Han svarade: »Nej, sådant haven I själva hittat på, och mig höves tillbörligt tålamod; det kan hända, att Gud låter dem komma till mig allesammans. Han är förvisso den Vetande, den Vise.«

[NÄR DE hade återvänt till sin fader och berättat allt], sade han: "[Detta kan inte vara sanningen]! Ni har låtit [onda] ingivelser driva er till [vad ni inte kan berätta]. Tålamod, du sköna [dygd, är vad jag nu måste visa: ingen klagan och inga förebråelser]! Kanske skall Gud låta dem alla återvända till mig; Han är den Allvetande, den Vise."

Sade Jakob: nej, men edra själar hafva ingifvit eder en brottslig sak; dock tålamod är bäst passande: det kanhända att Gud må gifva mig dem åter alla; ty Han är den Vetande, den Vise.