فَلَمَّا ٱسۡتَيۡـَٔسُواْ مِنۡهُ خَلَصُواْ نَجِيّٗاۖ قَالَ كَبِيرُهُمۡ أَلَمۡ تَعۡلَمُوٓاْ أَنَّ أَبَاكُمۡ قَدۡ أَخَذَ عَلَيۡكُم مَّوۡثِقٗا مِّنَ ٱللَّهِ وَمِن قَبۡلُ مَا فَرَّطتُمۡ فِي يُوسُفَۖ فَلَنۡ أَبۡرَحَ ٱلۡأَرۡضَ حَتَّىٰ يَأۡذَنَ لِيٓ أَبِيٓ أَوۡ يَحۡكُمَ ٱللَّهُ لِيۖ وَهُوَ خَيۡرُ ٱلۡحَٰكِمِينَ٨٠

Förtviflande om hans bifall, gingo de afsides, för att i tysthet rådpläga. Den äldste af dem sade: "kommen i icke ihåg, att eder fader fick eder edliga försäkran i Guds namn, och huru I tillförne hafven förbrutit Eder i afseende på Josef? Derföre skall jag ej lemna landet förr än min fader tillåter mig det, eller Gud afdömer saken för mig; ty Gud är den bäste skiljedomare.

Och, då de misströstade om honom, drogo de sig tillbaka för att överlägga, och den äldste av dem sade: »Veten I icke, att eder fader tagit en förbindelse av eder inför Gud, och att I förut förbrutit eder i fråga om Josef? Jag kommer aldrig att lämna landet, förrän min fader tillstädjer det eller Gud avgör saken till min förmån, ty han är den bäste domaren.

Och när de förstod att han inte kunde bevekas gick de åt sidan för att rådgöra med varandra. Den äldste av dem sade: "Minns ni inte att vår fader tog ett högtidligt löfte av oss inför Gud och att vi en gång tidigare svek [vårt löfte] när det gällde Josef? Jag kommer därför inte att lämna detta land förrän min fader ger sitt tillstånd eller Gud dömer till min förmån; Han är den bäste av domare.

Och när de förtviflade om honom drogo de sig undan till hemlig rådplägning. Den äldste ibland dem sade: veten J icke att eder fader tagit förbindelse af eder vid Gud; och att J förut åsidosatten eder pligt ifråga om Joseph? Men jag lemnar ej landet tills min fader gifver mig tillåtelse, eller Gud afgör för mig; ty Han är den bäste domaren.